Känslan av att fortfarande vara under utmattning.

Känslan av att vara slut efter midsommar.

Känslan när man ska tillbaka till jobbet för första gången och socialträna i två veckor.

Känslan när någon håller på att flytta dagens möte.

Känslan när någon ber mig om en stor grej mot slutet av veckan, samma vecka som jag ska vara på jobbet.
Känslan av att se en vän inte orka vänta på att jag ska ha ork och dra iväg på ett äventyr som vi planerat tillsammans, med någon annan.

Känslan när jag tappar greppet och skriker på en trettonåring som vägrar att hjälpa till med diskmasinen och är sur.

Känslan av att inte ha någon röst kvar och vara panikslagen.

Det är dagen det, och klockan är inte ens 12.