Jag känner att det har blivit ganska mycket seriöst prat de sista dagarna. Det är nog dags att lätta på stämningen lite./Czasem trzeba odetchnac od ciezkich tematow.

Titta utåt... /Spojrzec dokola...

Inspireras av det vackra.../Poszukac inspiracji poza granicami najblizszego otoczenia.

Att gå ut och titta på omgivningen ute på landet ger mig ro./Nasza "wies" to dla mnie zrodlo spokoju i ukojenia.

(Wedzarnia u naszych sasiadow.)

Stapla ved var stressande för mig förr. Man fick liksom tänka hela tiden på att det inte skulle välta. Planera.

Men att se det färdigt. Staplat av någon annan... Harmoni!

/Drewno pieknie poukladane przez kogos innego. Uspokajajace.

Härligt att höra ljud från någon annans värkstad./Warsztat u naszych sasiadow.

Gustaw's bänk. Sitter ofta där och tittar på Mälaren, och andas./Laweczka Gustawa. Czesto przysiadam na niej i wdycham zapachy jeziora Mälaren.

På landet räcker det att lyfta blicken och låta det enkla, det oansträngda finnas där och skänka ro...

Na wsi wystarczy podniesc wzrok i dac sie zauroczyc rzeczom prostym, niewymuszonym...

Känner mig tacksam för att jag kan få vara en del av det vackra. Här bär man ingen smink. Jag kammar knappt håret. Jag lär mig att vara närvarande och hämta kraft härifrån. Hoppas att ni alla har en sådan plats på Jorden.

/Patrzac na te skrawki naszej wsi czuje ogromna wdziecznosc. Za to, ze moge byc czescia tego pieknego, prostego miejsca. Tu sie nie maluje ust. Ja zapominam nawet uczesac wlosy. Tutaj ucze sie byc OBECNA i czerpac sily z tego spokojnego miejsca. Mam nadzieje, ze kazdy z Was ma takie miejsce na Ziemi.

Love to All./Serdecznosci.

Tlumaczenie tekstu (Polish version of:) http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/04/09/10645169-i-am-my-own-worst-enemy-a-story-of-failure/

Bywaja takie dni, kiedy radio Milosc Wlasna gra tylko piosenki w stylu "biczujmy siebie". Przeplatane pogadankami o samodestrukcji.

I jak tu sie oprzec, wylamac tej juz ponad trzydziestoletniej procedurze?

Jak???

Znam ta melodie...(Samodestrukcyjny stres gra gdzies w tle, juz od rana, a za nim ciagnie sie poczucie winy i wstydu, ze nie poprawia mi sie wystarczajaco szybko.) Wiem, ze te tony wreszcie ucichna, ale kopie sie w swoj mentalny tylek za stracenie kolejnego dnia.

Takie wpadki zdarzaja sie zwykle wtedy, kiedy planuje DZIEN WEWNETRZNY, takie osobiste rekolekcje, bo jestem wyjatkowo wykonczona, i potrzeba milosierdzia dla samej siebie jest WIELKA.

Zaczyna sie zwykle juz po porannej wizycie w przedszkolu. Juz opuszczajac dziedziniec mysli zaczynaja WIROWAC i zaczyna sie PLANOWANIE:

Powinnam isc sie przejsc ale zapomnialam umyc zeby wiec moze lepiej pojsc prosto do domu i napic sie jeszcze herbay bo zimno na dworze i moze nawet wzielabym kapiel, ale zanim to zrobie powinnam oczywiscie rozwinac mate, zrobic yoge, a na jaka yoge mam dzis ochote, moze zaimprowizuje a moze wlacze dvd, ale gdzie moze byc ta plyta, nie mam pojecia, moze w laptopie, hm, jak juz go odpale powinnam napisac cos na blogu ale jestem taaaaka zmeczona i jak zaczne pisac a potem zrobie yoge to juz bedzie pora lunchu i bede zbyt glodna i zmeczona no a co na ten lunch zrobic, moze cos z detoxu czy raczej rozmrozic cos gotowego, sprawdze co jest w zamrazarce, przeciez juz doszlam do domu i slysze, jak pralka wiruje i zaczynam panikowac, bo nie mam przeciez dzisiaj czasu ani sily ani ochoty na rozwieszanie prania. Brakuje mi czasu dla siebie, zapadam sie. Na nic nie ma czasu, jestem na dnie...

Teraz juz dosc szybko rozpoznaje to oblepiajace mnie od wewnatrz uczucie. Ale zatrzymanie wyscigu mysli trwa jakas chwile. Dluga chwile, zanim obmywajaca mnie fala ohudnego rozczarowania gdzies sie rozplynie. Zanim sie zatrzymam. I zanim znow zadam sobie pytanie: Czego ja wlasciwie dzisiaj CHCE?

Moze to nie taka znowu niespodzianka, ze powyzszy opis dotyczy dzisiejszego poranka (tekst z dnia 9-tego kwietnia! Dzis, 3:ego maja czulam sie wykonczona po sniadaniu i POZWOLILAM sobie posiedziec na sloneczku owinieta w koc :)). Tak wiec jestem, siedze przed laptopem, z mala latarenka, kubkiem herbaty, prysznica nie wzielam, ale zeby umyte! ;) i delektuje sie ta chwila NIE zastanawiajac sie, co bedzie za chwile.

Owszem, planuje kapiel. 

I moze cala reszte tez, ale tylko i wylacznie jesli towarzyszyc mi bedzie rozwaga i swiadomosc, i tylko wtedy, jesli bedzie to dla mnie DOBRE.
Nie moge juz dluzej byc swoim wlasnym, najwiekszym wrogiem.

Serdecznosci.

Swedish verion of:/Szwedzka wersja: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/05/02/10682788-jak-odzyskac-czas-na-samoochrone/

Hur börjar man frigöra tid för SJÄLVVÅRDEN? Det är bäst att börja med riktigt små steg, så att omgivningen inte får spel. Jag fick tom tipset att inte säga något till familjen att jag skulle plötsligt ”skita i allt och bara tänka på mig själv”.

Att göra annorlunda kan vara tillräckligt läskigt för en själv, innan man hittar ett nytt sätt som funkar och känns bekvämt. Det är som att hoppa på en busslinje som man aldrig åkt med tidigare. Någonstans i stadens utkanter. Jag har börjat med nedan knep som kanske kan hjälpa er också?

FÖR FÖRÄLDRAR:

• Jag har börjat säga till min Son, att jag tycker att lego är tråkigt för mig. Att jag läser hellre. Ibland vill han vara med och läsa, men oftast inte. Då sätter jag mig bredvid och TILLÅTER mig själv att läsa en bok eller tidning medan han bygger.
• Annars kan jag också lägga pussel alldeles intill legobygget. Jag förklarar, att jag gillar pussel mer och att det får mig att bli lugn.
• Jag har börjat erkänna att jag blir uttråkad av lego. Att jag helst bygga gårdar, hus, grill och karuseller J (det finns faktiskt bildbevis, att dessa faktiskt har byggts) och inte rymdskäpp och bilar hela tiden!
• På senaste tiden har jag även slutat svara på de ständiga tillropen: mamma, mamma, mamma. Det är lite roligt att observera, hur ofta det egentligen gäller när ungen ropar. Och hur ofta man bara svarar automatiskt.
• När jag är som tröttast då är det hemmabio som gäller: en skål men pop-corn  eller äppelbitar, kuddar, filtar och en barnfilm. Bästa sömnpiller för mamma.
• Jag har börjat förstå att det är ok att vara ärlig med barnen när man är uttråkad eller supertrött. Det gör oss MÄNSKLIGA. Att låtsas vara en superförälder ger barnen skeva föreställningar om hur det blir att växa upp själv. Inte minst, barn som aldrig behövt vänta kommer bli vuxna som får skuldkänslor när deras barn får vänta. Kan även bli vanliga skitstövlar. Osäker bad som är värre…  ;)
• Fysisk närhet, värme, pussar och kramar räcker såååå långt. Barnfantasin fixar det mesta i leken. Bara man är med ibland.

FÖR DEM SOM ”MÅSTE”:

Jag är ledsen (känner mig som en som fjärtar på ett bröllop nu, eller något i den stilen) men ordet MÅSTE är ”ur funktion”. Och är såååå dumt!

Försök att ersätta MÅSTE med nedan alternativ, som faktiskt INNEBÄR något på riktigt:

• Det vore bra om…
• Jag vill…/Jag vill inte…
• Det finns ett lag om att…
• Det är min förpliktelse…
• Det förväntas av mig att…
• Jag väljer att…
• Jag bestämmer att…
• Jag låter X…
• Jag ber Y…

Prova med t.ex ”Jag MÅSTE diska.”

Smaka på hur varje variant känns, vad frigör den för sorts ENERGI i dig?

För mig blev det en sådan FREAKIN’ befrielse. Som om jag tagit av mig en korsett som satt tight åt och inte lät mig andas med hela bröstet. Och så skrattade jag som fan också!

För de flesta MÅSTEN hittar vi ändå på själva!

Frågan är varför, när vi borde VÅRDA oss SJÄLVA istället.

Från Hjärtat till Er.