Dzis znow otrzymalam potwierdzenie tego, w co bardzo mocno wierze, i co sprawilo, ze postanowilam pisac tego bloga.

Pozbycie sie wstydu i odwaga na obnazenie swoich slabosci to jedyna droga do tego, zeby od nich uwolnic siebie i innych. Dzis po raz kolejny otrzymalam tego potwierdzenie. Rozczulajacy dar zaufania od bliskiej osoby, ktora w reakcji na moje slowa opowiedziala o swojej wlasnej walce z symptomami wypalenia stresem.

Zwyczajnie, ktos musi byc pierwszy w odkrywaniu swojej slabosci. Wtedy ta slabosc przeradza sie w sile!

Walcze nadal ze zmeczeniem i ciesze sie jednoczesnie otrzymanym zaufaniem.

WSTYD biore na tapete jak tylko wroca sily!

Do przeczytania!

Idag, igen! har jag fått en bekräftelse på det som jag så starkt tror på. Det som får mig att skriva denna blogg.

Det är först när man själv vågar blotta sig, när man skiter i skammen och säger som det är... då befriar man både sig själv och ANDAR. Idag fick jag ytterliggare en GÅVA, en massa tillit av en nära person som vågat berätta om sin kamp mot stress och stressrelaterade åkommor.

Någon måste vara FÖRST att våga berätta..., visa sig svag.

Sitter här med min trötthet men också så oerhört tacksam för tilliten!

SKAM nästa!!!! Så fort orken kommer tillbaka ska jag skriva mer om det!

Höres!