Alla vi har något som vi bär på. Något som bekymrar oss. Något som betyngar oss.

Och alla tror vi att vi är själva med vårt lidande. Ensamma och isolerade.

Det är just lidande som är den stora gemensamma nämnaren för alla människor.

Så fort vi lyfter blicken från våra egna problem och märker andra, både i deras sorg OCH glädje, minskar vår känsla av ensamhet. Kanske blir det lättare att bära våra egna sorger?

Kazdy z nas nosi w sobie jakis ciezar, jakas niedole. Napotyka na jakies trudnosci w zyciu.

I kazdy z nas zyje w przekonaniu, ze jest w tym swoim cierpieniu najbardziej samotny na swiecie. Wyizolowany.

A to wlasnie cierpienie jest tym, co najbardziej nas wszystkich jednoczy.

Podnies wzrok znad swoich problemow i zauwaz innych, w ich cierpieniu ale ROWNIEZ w ich radosic, aby zmniejszyc uczucie izolacji. Moze wtedy ciezar problemow bedzie lzejszy do uniesienia?