Direktlänk till inlägg 2 september 2015

Man måste vara djävligt stark för att visa sig svag!

Av Kasia - 2 september 2015 10:31

September är här. Himmelen gråter.

Men det gör inget. Det finns viktigare saker.

I september pratar man extramycket om suicidförebyggande åtgärder. Den 10:e september är sedan 2003 den suicidpreventiva dagen världen om.


Jag har skrivit om självmord bland män fö ett tag sedan. Du kan läsa textren här. Sedan dess har jag jättesvårt att acceptera tanken om alla dessa meningslösa, för tidiga dödsfallen. Det lidande som finns hos människor som tar sitt liv för att sluta känna smärta och sorg. Det går att minska, rätta till, hjälpa.


Både du och jag vet hur det känns när man hamnar i mörker. Det händer oss alla. Och de flesta av oss klarar av att koma ut på andra sidan, tillbaka till ljuset igen, oskadda. Men inte alla. Om vi bara kan finnas till för dem som i rätt tid behöver ryckas upp ur mörker.

Varför ska psykisk ohälsa vara så läskig och skamlig?

Vi har alla ett psyke och varför ska dess åkommor behandlas annorlunda av samhället än ont i magen eller halsen?

 

Jag läser nu journalistens Alfred Skogbergs bok När någon tar sitt liv, tragedierna vi kan förhindra. Jag blir så gripen av berättelserna. Av ensamheten hos dem, som finns kvar efter närståendes suicid.

 

Det finns så mycket vi kan göra. Så enkelt som att våga fråga rakt ut när vi ser en människa som verkar må dåligt:

Har du tänkt på självmord? Planerar du det?


De kanske svarar ja, och då finns det en chans att sträcka fram handen, och dra upp dem ur skiten!


Forksningen säger att prata öppet om självmord ger inte upphov till fler självmord. Det gör att folk vågar be om hjälp. Vänder sig till någon de litar på. Tänker om.


Det finns ställen på nätet där man kan få hjälp. T.ex.:

UMO för ungdomar och unga vuxna.

En kostnadsfru hjälplinje hos Vårdguiden för den som bär på någon börda. Det finns även råd för den som vill förhindra  en tragedi.


När det är för sent och självmord är ett faktum kan de efterlevande hitta stöd bland medlemar på SPES.


I Sverige finns det NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.

En ideell organisation SuicideZero finns och arbetar aktivt för att förebygga de meningslösa döden. De finns även på fejsbok.

Den 10 oktober kan man delta i ett lopp, Mental Health Run, och stödja SuicideZero-rörelsen. Jag tänkte springa om den stukade foten tillåter. Är det någon som vill hänga på?


Snälla, dela detta med så många som möjligt.

Våga fråga hur din vän mår efter skillsmässa eller uppsägning, eller annat jobbigt i livet.

Våga berätta för någon när du själv mår dåligt och inte orkar mera.

Det finns ingen skam i att vara svag. Man måste vara djävligt stark för att visa sig svag!


Love and peace within! :-*

 
ANNONS
 
Ingen bild

Mango

2 september 2015 18:17

Witaj! Widze dwa teksty, ale potem zauwazam , ze sa w dwoch jezykach. Pelna podziwu dla Twoich zdolnosci i pracowitosci. Dzieki !
Bardzo smutny temat poruszylas. Tak mi sie wydaje, ze trzeba duzej odwagi i sily aby te ksiazke przeczytac. Temat tabu dla wielu , bo bardzo boli, bo trudny do zrozumienia. Ale jednak chyba wart zglebienia na miare swoich sil. Przyjaciel to taki skarb na ktory trzeba sobie zapracowac i potem dbac dobrze aby na dlugo byl przyjacielem. Bogaci Ci co maja ich wielu. Z drugiej strony to sztuka zdobyc sobie przyjaciol, a moze to sie dzieje prosciej i wystarczy byc bardziej otwartym na tych co obok nas zyja, co obok nas przechodza, co naprzeciw nas ustepuja nam drogi, moze wsrod nich jest ten przyjaciel, ktorego sie wyczekuje ... Ta ksiazka a wlasciwie jej przeczytanie to wyzwanie dla wielu. Serdeczne pozdrowienia.

Kasia

2 september 2015 20:11

Bardzo długo oswajałam się z tą książką. Prawie dwa miesiące podążała za mną, nieotwarta.
To trudny, smutny, potworny temat.
Nie umiem nawet postawić się w sytuacji osoby popchniętej do ostateczności. Staram się sobie z trudem wyobrazić ogrom niemocy, determinację, poczucie bezsensu. To chyba dobrze, że to się nie udaje...
Mimo wszystko nie wolno zostawiać ludzi bez pomocy. Bez uwagi.

Przyjaciele to skarb. Czasem wystarczy nawet tylko jeden. A czasem okazuje się, że ktoś obok nas, kogo prawie nie znamy, ma zwyczajnie dobre serce. I to też wystarczy. To jest bardzo dużo.

Uściski ciepłe i dzięki za miłe słowa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kasia - 7 juli 2016 16:09


Widzę, że ciągle jeszcze jest sporo osób, które zaglądają tutaj :) Bardzo mi miło <3   Przypominam jednak, że nowe wpisy pojawiają się od ponad miesiąca pod innym adresem: www.blog.zebrazone....

Av Kasia - 3 juni 2016 17:54

Dzisiejszy wpis z nowej platformy bloga ZebraZone: www.blog.zebrazone.seDla tych, którzy jeszcze nie przyzwyczaili się do nowego adresu :)Bardzo ciężko pracowałam przez ostatnie tygodnie. Za ciężko.Tak ciężko, ...

Av Kasia - 1 juni 2016 12:00


Drodzy Kochani! Czas ruszać dalej. Czas wyjść poza granice strefy komfortu.   ZebraZone trzyma mnie w pionie. W głębi mojego najmiętszego serca wiem, że jest nas więcej, tych, którym utrzymywanie pion...

Av Kasia - 31 maj 2016 22:06

To mój przedostatni tekst na tej stronie.   Czterysta dziewięćdziesiąty czwarty. Ponad dwa lata karmienia tego wyrostka własną krwią, siłą. Wiarą. Że coś z niego wyrośnie. Że p...

Av Kasia - 26 maj 2016 08:55

Za chwilę wychodzę do pracy. W deszcz. To nic. To mi nie przeszkadza. Tylko brak czasu trochę naciska a tu ważny temat do poruszenia!   Czuję się w obowiązku ostrzec Państwa przed niebezpieczeństwem ...

Presentation


Embracing the NOW, Zebra-style.

Links

Ask Kasia

16 besvarade frågor

Latest Posts

Categories

Archive

Guest Book

Calendar

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Search

Statistics

Follow

Följ ZebraZone med Blogkeen
Följ ZebraZone med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se