God morgon Alla! var rädda om er idag och hela veckan./Dzien dobry! Miejmy dla siebie troche SERCA dzisiaj, i przez caly tydzien.

Låt en liten klocka ringa i bakgrunden och påminna oss om att det är bara IDAG som vi kan göra någon skillnad.

Både för andra och för oss själva./Niech maly dzwonek dzwoni gdzies w tle i przypomina, ze tylko DZISIAJ mozemy dzialac tak, zeby sprawic roznice. Wniesc cos dobrego do swojego zycia, i do zycia innych.

Tlumaczenie tekstu/polsk versättning av: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/03/30/10628567-you-can-also-become-a-zebra-badz-w-paski/ 

Czy STRES sam w sobie jest niebezpieczny?
NIE! Stres (i adrenalina!) sa nam potrzebne do przetrwania. Do ucieczki, lub do walki, jesli grozi nam niebezpieczenstwo.
Wez ZEBRY, ktore zyja posrod lwow, sa ich chodzacym obiadkiem. Czy nie powinny miec wrzodow zoladka?
Nie powinny i nie maja!
Dlaczego?
Bo nie martwia sie o kolejna ucieczke przed lwem, nie planuja jej w najmniejszym detalu, nie robia list, nie analizuja swojej poprzedniej ucieczki przed lwem. To, czym sie zajmuja od ostatniej ucieczki przed lwem, to REGENERACJA i ODPOCZYNEK przed kolejna gonitwa. Zucie trawy, slonko, drapanie sie po grzbiecie o kore jakiegos wielkiego baobabu...
Dlatego wlasnie wspomina sie o zebrach w terapii postresowej.

Dlatego i ja staram sie byc w paski! Odpoczywac, kiedy potrzebuje. Sluchac sygnalow organizmu. I nade wszystko OSZCZEDZAC i MAGAZYNOWAC energie na chwile, kiedy moze mi byc jeszcze bardziej potrzebna.

Poki co dosc czesto sie zapominam. Dlatego zawieszam czesto na szyi maly talizman.

Male przypomnienie. Zeby zachowac spokoj. Ale tez zeby pamietac, ze stres nie jest niebezpieczny!

W umiarkowanych dozach nawet nam pomaga w zyciu. I jesli dajemy sobie czas i prawo do odpoczynku, to NIC NAM NIE BEDZIE!

Niedziela jeszcze sie nie skonczyla! Odpoczywajcie wiec Mili i magazynujcie energie na kolejny tydzien!

Serdecznosci!

Jag känner att det har blivit ganska mycket seriöst prat de sista dagarna. Det är nog dags att lätta på stämningen lite./Czasem trzeba odetchnac od ciezkich tematow.

Titta utåt... /Spojrzec dokola...

Inspireras av det vackra.../Poszukac inspiracji poza granicami najblizszego otoczenia.

Att gå ut och titta på omgivningen ute på landet ger mig ro./Nasza "wies" to dla mnie zrodlo spokoju i ukojenia.

(Wedzarnia u naszych sasiadow.)

Stapla ved var stressande för mig förr. Man fick liksom tänka hela tiden på att det inte skulle välta. Planera.

Men att se det färdigt. Staplat av någon annan... Harmoni!

/Drewno pieknie poukladane przez kogos innego. Uspokajajace.

Härligt att höra ljud från någon annans värkstad./Warsztat u naszych sasiadow.

Gustaw's bänk. Sitter ofta där och tittar på Mälaren, och andas./Laweczka Gustawa. Czesto przysiadam na niej i wdycham zapachy jeziora Mälaren.

På landet räcker det att lyfta blicken och låta det enkla, det oansträngda finnas där och skänka ro...

Na wsi wystarczy podniesc wzrok i dac sie zauroczyc rzeczom prostym, niewymuszonym...

Känner mig tacksam för att jag kan få vara en del av det vackra. Här bär man ingen smink. Jag kammar knappt håret. Jag lär mig att vara närvarande och hämta kraft härifrån. Hoppas att ni alla har en sådan plats på Jorden.

/Patrzac na te skrawki naszej wsi czuje ogromna wdziecznosc. Za to, ze moge byc czescia tego pieknego, prostego miejsca. Tu sie nie maluje ust. Ja zapominam nawet uczesac wlosy. Tutaj ucze sie byc OBECNA i czerpac sily z tego spokojnego miejsca. Mam nadzieje, ze kazdy z Was ma takie miejsce na Ziemi.

Love to All./Serdecznosci.

Tlumaczenie tekstu (Polish version of:) http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/04/09/10645169-i-am-my-own-worst-enemy-a-story-of-failure/

Bywaja takie dni, kiedy radio Milosc Wlasna gra tylko piosenki w stylu "biczujmy siebie". Przeplatane pogadankami o samodestrukcji.

I jak tu sie oprzec, wylamac tej juz ponad trzydziestoletniej procedurze?

Jak???

Znam ta melodie...(Samodestrukcyjny stres gra gdzies w tle, juz od rana, a za nim ciagnie sie poczucie winy i wstydu, ze nie poprawia mi sie wystarczajaco szybko.) Wiem, ze te tony wreszcie ucichna, ale kopie sie w swoj mentalny tylek za stracenie kolejnego dnia.

Takie wpadki zdarzaja sie zwykle wtedy, kiedy planuje DZIEN WEWNETRZNY, takie osobiste rekolekcje, bo jestem wyjatkowo wykonczona, i potrzeba milosierdzia dla samej siebie jest WIELKA.

Zaczyna sie zwykle juz po porannej wizycie w przedszkolu. Juz opuszczajac dziedziniec mysli zaczynaja WIROWAC i zaczyna sie PLANOWANIE:

Powinnam isc sie przejsc ale zapomnialam umyc zeby wiec moze lepiej pojsc prosto do domu i napic sie jeszcze herbay bo zimno na dworze i moze nawet wzielabym kapiel, ale zanim to zrobie powinnam oczywiscie rozwinac mate, zrobic yoge, a na jaka yoge mam dzis ochote, moze zaimprowizuje a moze wlacze dvd, ale gdzie moze byc ta plyta, nie mam pojecia, moze w laptopie, hm, jak juz go odpale powinnam napisac cos na blogu ale jestem taaaaka zmeczona i jak zaczne pisac a potem zrobie yoge to juz bedzie pora lunchu i bede zbyt glodna i zmeczona no a co na ten lunch zrobic, moze cos z detoxu czy raczej rozmrozic cos gotowego, sprawdze co jest w zamrazarce, przeciez juz doszlam do domu i slysze, jak pralka wiruje i zaczynam panikowac, bo nie mam przeciez dzisiaj czasu ani sily ani ochoty na rozwieszanie prania. Brakuje mi czasu dla siebie, zapadam sie. Na nic nie ma czasu, jestem na dnie...

Teraz juz dosc szybko rozpoznaje to oblepiajace mnie od wewnatrz uczucie. Ale zatrzymanie wyscigu mysli trwa jakas chwile. Dluga chwile, zanim obmywajaca mnie fala ohudnego rozczarowania gdzies sie rozplynie. Zanim sie zatrzymam. I zanim znow zadam sobie pytanie: Czego ja wlasciwie dzisiaj CHCE?

Moze to nie taka znowu niespodzianka, ze powyzszy opis dotyczy dzisiejszego poranka (tekst z dnia 9-tego kwietnia! Dzis, 3:ego maja czulam sie wykonczona po sniadaniu i POZWOLILAM sobie posiedziec na sloneczku owinieta w koc :)). Tak wiec jestem, siedze przed laptopem, z mala latarenka, kubkiem herbaty, prysznica nie wzielam, ale zeby umyte! ;) i delektuje sie ta chwila NIE zastanawiajac sie, co bedzie za chwile.

Owszem, planuje kapiel. 

I moze cala reszte tez, ale tylko i wylacznie jesli towarzyszyc mi bedzie rozwaga i swiadomosc, i tylko wtedy, jesli bedzie to dla mnie DOBRE.
Nie moge juz dluzej byc swoim wlasnym, najwiekszym wrogiem.

Serdecznosci.

Swedish verion of:/Szwedzka wersja: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/05/02/10682788-jak-odzyskac-czas-na-samoochrone/

Hur börjar man frigöra tid för SJÄLVVÅRDEN? Det är bäst att börja med riktigt små steg, så att omgivningen inte får spel. Jag fick tom tipset att inte säga något till familjen att jag skulle plötsligt ”skita i allt och bara tänka på mig själv”.

Att göra annorlunda kan vara tillräckligt läskigt för en själv, innan man hittar ett nytt sätt som funkar och känns bekvämt. Det är som att hoppa på en busslinje som man aldrig åkt med tidigare. Någonstans i stadens utkanter. Jag har börjat med nedan knep som kanske kan hjälpa er också?

FÖR FÖRÄLDRAR:

• Jag har börjat säga till min Son, att jag tycker att lego är tråkigt för mig. Att jag läser hellre. Ibland vill han vara med och läsa, men oftast inte. Då sätter jag mig bredvid och TILLÅTER mig själv att läsa en bok eller tidning medan han bygger.
• Annars kan jag också lägga pussel alldeles intill legobygget. Jag förklarar, att jag gillar pussel mer och att det får mig att bli lugn.
• Jag har börjat erkänna att jag blir uttråkad av lego. Att jag helst bygga gårdar, hus, grill och karuseller J (det finns faktiskt bildbevis, att dessa faktiskt har byggts) och inte rymdskäpp och bilar hela tiden!
• På senaste tiden har jag även slutat svara på de ständiga tillropen: mamma, mamma, mamma. Det är lite roligt att observera, hur ofta det egentligen gäller när ungen ropar. Och hur ofta man bara svarar automatiskt.
• När jag är som tröttast då är det hemmabio som gäller: en skål men pop-corn  eller äppelbitar, kuddar, filtar och en barnfilm. Bästa sömnpiller för mamma.
• Jag har börjat förstå att det är ok att vara ärlig med barnen när man är uttråkad eller supertrött. Det gör oss MÄNSKLIGA. Att låtsas vara en superförälder ger barnen skeva föreställningar om hur det blir att växa upp själv. Inte minst, barn som aldrig behövt vänta kommer bli vuxna som får skuldkänslor när deras barn får vänta. Kan även bli vanliga skitstövlar. Osäker bad som är värre…  ;)
• Fysisk närhet, värme, pussar och kramar räcker såååå långt. Barnfantasin fixar det mesta i leken. Bara man är med ibland.

FÖR DEM SOM ”MÅSTE”:

Jag är ledsen (känner mig som en som fjärtar på ett bröllop nu, eller något i den stilen) men ordet MÅSTE är ”ur funktion”. Och är såååå dumt!

Försök att ersätta MÅSTE med nedan alternativ, som faktiskt INNEBÄR något på riktigt:

• Det vore bra om…
• Jag vill…/Jag vill inte…
• Det finns ett lag om att…
• Det är min förpliktelse…
• Det förväntas av mig att…
• Jag väljer att…
• Jag bestämmer att…
• Jag låter X…
• Jag ber Y…

Prova med t.ex ”Jag MÅSTE diska.”

Smaka på hur varje variant känns, vad frigör den för sorts ENERGI i dig?

För mig blev det en sådan FREAKIN’ befrielse. Som om jag tagit av mig en korsett som satt tight åt och inte lät mig andas med hela bröstet. Och så skrattade jag som fan också!

För de flesta MÅSTEN hittar vi ändå på själva!

Frågan är varför, när vi borde VÅRDA oss SJÄLVA istället.

Från Hjärtat till Er.

Swedish version of/szwecka wersja: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/05/02/10682724-jak-dac-sobie-prawo-do-samoochrony/

All förändring, om den ska hålla och ge effekt måste börja i huvudet, och inte minns i hjärtat, när det gäller ett sådant skört ämne som SJÄLVVÅRD.

Att kunna tillåta sig, att GE sig själv lite RO, att lämna skottlinjen, såsom vardagen med familj, barn och jobb kan kännas ibland... bör man ställa sig en fråga: VARFÖR står jag där?!?!?!?

Vi har alla våra egna små sanningar kring detta.

Tre av dem vill jag direkt montera ner, för de har börjat att... gå mig på nerverna.

1) Det är så jag alltid gjort!!

Bara för att något är så uttjatat att det nästan krupit in under huden på en betyder inte att det är: a: sant, b: vi måste tro på det, c: inte går att ända.

Det finns många sätt att vara den OPTIMALA föräldern, maken, kollegan. En slutkörd sådan är inte någon hjälte!!

2) Kontrollen är allt jag har!!

Ordern "jag har koll" ger oss en falsk trygghet, en smula makt och en känsla av att vara oersättlig. Självklart, ingen är som du men andra kanske kan göra det du gör iaf GOOD ENOUGH. Eller mycket sämre, men tänk vad DU får tillbaka när du ändå VÅGAR släppa denna kontroll till någon annan. Och på köpet hjälper du andra att lära sig att ta plats och ansvar.

3) De klarar sig inte utan mig!!

Känslan av att vara behövd är kanske den mest belönande som finns. Men dess riktiga, metafysiska innebörd har vi idag förväxlat med att "leverera tjänster" till andra. Det är mycket som våra närmaste behöver... Men det som mest gynnar dem är en känsla av balans och harmoni hos DEN som de ibland lutar sig mot. Och lära sig att leva. DIG.

Och en sista: VAD ÄR DET JAG SKA GÖRA ISTÄLLET?

När man har varit helt fokuserat på GÖRANDET allt för länge så har den subtila rösten inombords, intuitionen och spontaniteten blivit nertystade.

Och det är enbart genom att STANNA UPP, KOMMA TILL RO, göra lite plats i själen, som man kan få höra dessa igen. Tålamod och koncentration på DET EGNA är nyckeln.

+ en förståelse för varför det blev som det blev samt accepterande att IDAG mår jag såhär.

+ ett beslut, en överenskommelse med sig själv, att imorgon, om ett halvt år, ett år vill jag må BÄTTRE.

När jag själv tittar tillbaka så har det tagit mig ungefär ett år av ett hårt, fokuserat arbete för att SLÅ NER ovannämnda föreställningar. Jag kämpar fortfarande, jag hittar ständigt och arbetar igenom gamla självutplånande vanor. En ny väg måste man trampa ut tusen gånger, annars växer det igen.

Från Hjärtat till Er.

Klucz to zaczac od malenkich kroczkow. Zeby nie zszokowac otoczenia. Mi radzono, zeby sie nawet nie przyznawac w domu, ze "teraz to mamusia sie wypina".

Te nowe pomysly moga byc rownie, a moze nawet bardziej niepokojace dla nas samych.
Jak podroz nowa linia autobusawa na nieznanych nam obrzezach miasta.

DLA LUDZI Z MALUCHAMI:

• Mowie: Synu, troche mnie nudzi lego, wole poczytac. Chcesz poczytac ze mna? Czasem chce, ale raczej nie, wiec Czytam (5-10 minut ksiazke, gazete obok budujaceg lego Synka.)
• Albo klade puzzle. Mowie mu, ze chce czasem wybrac cos, co mi daje satysfakcje, co ja lubie. co mnie uspokaja.
• Przyznaje sie, ze budowanie aut z lego mnie nudzi. Ze moge zbudowac farme, dom, grilla, karuzele :) (mam dowody zdjeciowe na to, ze takie budowle powstaly ;)
• Ostatnio zaczelam sie cwiczyc w nieodpowiadaniu na ciagle MAMO MAMO MAMO. Smieszne, ile razy to MAMO wyskakuje z przyzwyczajenia ;) Odpowiedz na nie takze!
• W okresach najwiekszego zmeczenia robilam Synkowi kino: Mala miseczka domowego popcornu, albo jablko w osemki, podusie, koc, film, i Synek oglada a mama drzemie.
• Dzieciom mozna sie przyznac i do znudzenia i do zmeczenia. NIEPOSIADANIE tych uczuc jest nieludzkie. Udawanie przed dziecmi CYBORGA da im skrzywione, niezdrowe wyobrazenie o doroslosci. Uczenie dzieci, ze jest sie na kazde zawolanie, wyprodukuje kolejne pokolenie z wyrzutami sumienia.
• Mowiono mi wiele razy, ze wystarczy obecnosc, troche ciepla, kontakt fizyczny, przytulaki(R) i buziaki od rodzica, reszte dzieciak w zabawie zalatwi sam. Wymysli, wy-FANTAZJUJE.

DLA LUDZI, KTORZY "MUSZA"

Przykro mi to mowic (czyje sie, jakbym zrzucala bombe na ciche, spokojne miasteczko) ale slowo MUSZE sie zdewaluowalo. Jest BEZ SENSU!

Zastap je prawdziwymi slowami, ktore maja rzeczywiste znaczenie, tak jak:

• dobrze by bylo, gdybym...
• chce.../nie chce...
• prawo mowi, ze...
• mam obowiazek...
• oczekuje sie ode mnie..
• wybieram...
• decyduje...
• pozwole, zeby X...
• poprosze, zeby Y...

Przecwicz na zdaniu: MUSZE pozmywac.

Posmakuj kazdej wersji i poczuj, co sie dzieje w Tobie.
Ja przy tym cwiczeniu poczulam, jakby kajdany, jakies okowy PIEPRZONE nagle opadly i rozbily sie o ziemie.
I smialam sie do siebie, i z siebie!

I uwolnilam sie od mojego wlasnego WWWW. Wlasnych Wyobrazen Wierzen i Wymyslow.

Sprobujcie i podzielcie sie wrazeniami!

Serdecnosci i mniej WWWW dla Wszystkich.

Kazda zmiana, jesli ma byc trwala, jesli ma dac efekt, musi sie najpierw zakorzenic w naszej glowie. I nie mniej w sercu, jesli dotyczy spraw tak delikatnych, jak m.in SAMOOCHRONA np. (Moze SAMOOPIEKA brzmi mniej "militarnie" :)

Zeby sobie pozwolic na chwile spokoju, na zejscie z linii ognia, jaka jest codziennosc, zwlaszcza matek, zwlaszcza polskich (szwedzkie sa troche inne) trzeba sobie PRZEDE WSZYSTKIM zadac pytanie: PO CO ja tam stoje?!?!?!

Kazdy ma swoj wlasny zestaw... wyjasnien? Wymowek?

3 najbardziej klasyczne chce roztrzaskac w gruzy raz na zawsze, bo mnie wkur.... :

1) Tak zostalam wychowana!!

To, ze jakis swiatopoglad siedzi mocno podszyty pod nasza skora, NIE znaczy, ze jest:

A: prawdziwy, B: nasz wlasny, C: niepodwazalny.

Sa rozne sposoby na bycie NAJLEPSZYM rodzicem, malzonkiem, wspolpracownikiem. Wykonczony czlowiek, to zaden bohater!!!

2) Strace kontrole/tozsamosc!!

Slowa "mam to pod kontrola" sa bardzo uspokajajace, daja nam troszke poczucia wladzy i tej pieknej iluzji, ze jestesmy NIEZASTAPIENI!! Oczywiscie, TY jako OSOBA jestes niezastapiona/y, ale wszystko co robisz ktos inny moze zrobic WYSTARCZAJACO dobrze. A moze nawet duzo gorzej, ale zastanow sie, co popuszczenie kontroli da Ci w zamian!!!!! W dluzszej perspektywie! Daj innym zajac Twoje miejsce czasami, zeby tez mogli poczuc sie SILNI.

3) Oni mnie potrzebuja!!

Poczucie bycia potrzebnym jest byc moze sensem naszego istnienia. Niestety ten wlasciwy, emocjonalny i metafizyczny sens rozmienilismy obecnie. Dzis ma on glownie wersje "uslugowa". Lista potrzeb naszych dzieci, malzonkow, rodziny jest dluga.... Ale to, czego oni przede wszystkim potrzebuja, to HARMONIA i poczucie ROWNOWAGI u osoby, u ktorej szukaja wsparcia w zyciu. Od ktorej sie ucza samodzielnego zycia.

I jeden bonusowy: CO JA ZE SOBA POCZNE?

Jesli sie podchodzilo do zycia ZADANIOWO zbyt dlugo, to ten subtelny glos wewnetrzny, intuicja, spontanicznosc, wlasne upodobania zostaly zupelnie ZAGLUSZONE! Moze ucichly, poddaly sie, bo przeciez i tak nikt nie sluchal.

Ale slyszalam i obecnie to rowniez zaczynam odczuwac.... ze to wlasnie poprzez WYCISZENIE, ZATRZYMANIE SIE, zrobienie im miejsca, mozna je przywrocic do zycia, USLYSZEC! Po latach moze beda mowic innym glosem. Bardziej dojrzalym, glebszym, a moze po prostu innym. Kluczem jest CIERPLIWOSC i KONCENTRACJA na sobie.

+ zrozumienie i pogodzenie sie z tym, DLACZEGO dzis jest tak.

+ podjecie decyzji, umowa z samym soba, ze jutro, za pol roku, rok, ma byc INACZEJ.

Patrze wstecz i licze... mysle, ze zajelo mi to jakis   r o k  wytezonej, skoncentrowanej pracy, zeby obalic te wyzej wymienione MITY. Nadal z nimi walcze, nadal znajduje i OBALAM stare przyzwyczajenia. Nowa droge trzeba wydeptac tysiac razy, inaczej zacznie zarastac!

Serdecznosci i Nowej Drogi dla Wszystkich.