Inlägg publicerade under kategorin På Svenska

Av Kasia - 13 juni 2014 15:26

Roligt, hur det kan bli när man önskar sig saker.

Igår körde jag bil mellan Stockholm och landet tillsammans med lilla G. Jag är riktigt rädd att köra i starkt regn så jag bad till högre makter om att det inte skulle börja regna innan Södertälje, där trafiken minskar och motorvägen är bredare.

Dziwna rzecz, jako to jest z tymi zyczeniami.

Wczoraj wiozlam siebie i Syna ze Sztokholmu na wies. Boje sie ulewnego deszczu, zwlaszcza na autostradzie, ktory wisial w powietrzu nad cala okolica. Dlatego w myslach blagalam, zeby deszcz poczekal przynajmniej dopoki nie skrece na mniej uczeszczana czesc autostrady, mniej wiecej w polowie drogi na wies.

Och så precis när jag svänger av från E4 till E20 så kommer mitt livs värsta skyfall. Regnet dundrar mot plåten. Vindrutetorkarna viftar så snabbt att jag blir snurrig. Världen utanför försvinner bakom vattnet som öser ner från alla håll. Det enda jag ser är de röda lysen från bilen framför som saktat ner till 50. Jag är helt isolerad i min lilla plåtburk som glider på vatten. Jag känner inte att jag har något fäste alls och den enda tanken jag hinner tänka är 'låt inte avståndet till bilen framför bli mindre'. I ca 10 km. Jag passerar flertal bilar som stannat på längs motorvägen!

Sonen sover.

Jag klarar mig igenom regnet.

Jag fick det jag bett om.

Tack.

Dokladnie za rzeczonym skretem otwiera sie niebo. Deszcz dudni o blache. Wycieraczki wariuja na przedniej szybie w tepie, od ktorego dostaje zawrotow glowy. Swiat zewnetrzny znika za strugami wody splywajacymi po szybach. Jedyne, co widze, to czerwone swiatla jadacego przede mna samochodu, ktory zwolnil do 50-u. Jestem zupelnie odizolowana w konserwie, ktora slizga sie po wodzie. Ne czuje zadnej przyczepnosci opon do drogi i jedyna mysl kolaczaca sie w glowie, to 'nie zmniejszaj odstepu'. i tak przez ca 10 kilometrow. Mijam auta na swiatlach awaryjnych stojace na autostradzie.

Syn spi.

Ja wyjezdzam ze strug deszczu.

Stalo sie to, o co prosilam.

Dziekuje.

 

När vi närmar oss landet ångar vägen vi kör på...

Kiedy zblizamy sie do celu droga przed nami, rozgrzana wczesniejszym sloncem paruje nadal splukana zimym deszczem.

 

Vi möts av en skål kycklingsoppa i vänners stuga innan vi ens hinner komma fram till vår egen.

Nu är det bara att gå i tacksamhet och njuta av de regnfria stunderna.

Przyjaciele z sasiedztwa witaja nas miska domowego rosolu zanim zdazymy dotrzec do naszego domku.

Teraz oddajemy sie celebraowaniu wdziecznosc i bezdeszczowych chwil.

 

Vi har även vågat ge oss ut på promenad i regnet och letat efter fler sådana:

Deszcz nam wlasciwie nie przeszkodzil w poszukiwaniu kolejnych takich pieknosci:

 

Visar sig att de bara mognat bakom vår stuga. De tittade på oss när vi rullat upp sovrumsgardinnerna imorse.

Tack för det med :)

Okazalo sie jednak, ze dojrzale znajdowaly sie tylko za naszym domem, widoczne z okien sypialni :)

Za to tez dziekujemy :)

Av Kasia - 12 juni 2014 20:33

Alla vi har något som vi bär på. Något som bekymrar oss. Något som betyngar oss.

Och alla tror vi att vi är själva med vårt lidande. Ensamma och isolerade.

Det är just lidande som är den stora gemensamma nämnaren för alla människor.

Så fort vi lyfter blicken från våra egna problem och märker andra, både i deras sorg OCH glädje, minskar vår känsla av ensamhet. Kanske blir det lättare att bära våra egna sorger?


Kazdy z nas nosi w sobie jakis ciezar, jakas niedole. Napotyka na jakies trudnosci w zyciu.

I kazdy z nas zyje w przekonaniu, ze jest w tym swoim cierpieniu najbardziej samotny na swiecie. Wyizolowany.

A to wlasnie cierpienie jest tym, co najbardziej nas wszystkich jednoczy.

Podnies wzrok znad swoich problemow i zauwaz innych, w ich cierpieniu ale ROWNIEZ w ich radosic, aby zmniejszyc uczucie izolacji. Moze wtedy ciezar problemow bedzie lzejszy do uniesienia?

 

 

Av Kasia - 11 juni 2014 12:05

Tillsammans är man mindre ensam.

Idag fick jag skämma bort en Älskad Person med en skräddarsydd blandning från juicepressen:

Przyjemnosc dzielona, podwojna przyjemnoscia.

Dzis mialam okazje rospieszczenia Ukochanej Osoby sokiem specjalnie dopasowanym do upodoban podniebienia:

 

 

Wersja ZIELONA

jablka

brokul

salata romanska

marchew

imbir

cytryna (polowa ze skorka)

 

Wersja CZERWONA wzbogacona burakiem i selerem naciowym.

 

GRÖNjuice

äpple

broccoli

romansallad

morot

ingefära

citron (halva med skal, halva utan)

 

RÖDjuice samma som ovan + rödbeta och stjälkselleri.

Av Kasia - 10 juni 2014 09:38

Avokado
Jordgubb/truskawka
Fryst rismjölk/mrozone mleko ryzowe

Av Kasia - 7 juni 2014 23:29

Jag gillar arbete. Kan titta på det i timmar.... 

Lubie prace. Moge jej sie przygladac godzinami...


Det är pausen som är bäst i vissa sysslor.

W niektorych zajeciach najlepsza jest przerwa.

 

Jag har målat idag. En meditativ syssla. Men så enformig.

Polowa dzisiejszego dnia minela na machaniu pedzlem. Prawie jak medytacja, tylko strasznie jednostajne.


Pauser har räddat min dag och gjort att jag faktiskt kunnat njuta av mitt arbete.

Robienie krotkich, czestych przerw pomoglo mi nie tylko PRZETRWAC dzien pracy, ale nawet sie nim delektowac.

 

Och till sist belöningen: hembakad pizza (pesto po soltorkade tomater/pepparsalami/mozarella/grön paprika/lök/brie!)

Zwienczenie dnia i nagroda za wysilek - wspaniala, domowa pizza (pesto z suszonych pomidorow/salami z pieprzem/mozarella/cebula/zielona papryka/brie!)

 

Livet blir vad vi gör det till.

Kazdy dzien (cale zycie!) bedzie takie, jakim je sobie "urzadzimy".

Nie prawda?

Av Kasia - 5 juni 2014 09:26

Jag borde egentligen inte alls vara förvånad. Utom några likes gav inte min UTMANING några som helst tillkortakommanden. Inga brister eller irriterande vanor. Inga bilder på vackert levande skrynklig hud. Eller vad någon nu kan vilja befria sig ifrån.

Wcale nie powinnam sie dziwic, ze oprocz kilku lajkow moje WYZWANIE (i wyznanie) nie przynioslo zadnych slabosci, zlych nawykow, niepowodzen. Ani nawet jednego zdjecia pieknej, ludzkiej obwislej skory. Czy co tam jeszcze moze nam ciazyc.

För mig tog det... Låt se. Igår blev det ETT ÅR sedan jag skapade denna blogg. Då hette den randigtdjur. Jag satt ensam på landet i flera dagar och höll på att MOGNA. Jag skrev, men det tog mig 10 månader att börja publicera. Att våga.

Mi to zajelo... zastanowmy sie. Wczoraj minal ROK od dnia, kiedy stworzylam ten blog. Nazywal sie na poczatku randigtdjur [pasiaste zwierze]. Siedzialam sama na wsi kilka dni i dojrzewalam. Napisalam kilka slow, niesmialo. A opublikowanie ich zajelo mi 10 miesiecy. Brakowalo odwagi.

Jag skrev detta inlägg: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2013/06/04/9903691-faglarna-kvittrar-in-en-ny-dag/

Denna dag, FÖR ETT ÅR SEDAN, dukade jag en fin lunch åt mig själv.
Napisalam kilka krotkich postow, po szwedzku, ktore przetlumacze i zamieszcze na https://www.facebook.com/zebrazonebykasia za chwile.

Tego dnia, PRZED ROKIEM, nakrylam pieknie do stolu i z troska przygotowalam zdrowy posilek.

 


Jag började tänka på det förra helgen, när jag satt hemma ensam igen och dukade upp ett liknande bord.

Przypomnialam sobie o nim siedzac w zeszly weekend przy bardzo podobnie nakrytym stole.

 


Det börjar ta sig visst! Men DET TAR TID.

Jakis nowy nawyk zostal stworzony! Miedzy tymi dwoma chwilami bylo 15000 upadkow, ale i tyle samo nieporadnych "powstan". POTRZEBNY JEST CZAS. Akcptacja tego bardzo pomaga na tej ciezkiej, wyboistej drodze.

Det var det jag sa till YTTERLIGARE en kvinna som skrev till mig idag och berättade om att hon börjat med terapi. 

To byla pierwsza rzecz, jaka powiedzialam kolejnej Kobiecie, ktora napisala dzis do mnie i opowiedziala o swojej terapii.


Jag blir bekymrad av att höra om andras lidandet men jag är samtidigt lättad och glad att människor börjar TA PLATS i sitt eget liv! Det är den finaste gåvan vi kan ge till oss själva! :)

Z bolem sluchalam kolejnej historii, tak bardzo podobnej do mojej wlasnej. Jednoczesnie ciesze sie, gdy slysze, ze ludzie, KOBIETY maja odwage ZAJAC MIEJSCE w swoim wlasnym zyciu, a nie egzystuja przepraszajaco na jego peryferiach. To jest najpiekniejszy dar, jaki mozemy dac sobie samym! :)

 

Av Kasia - 4 juni 2014 13:23

Idag har Justyna Kowalczyk, vår mest berömda långskidåkare kommit ut med att hon lidit av depression i de senaste tre åren.

Hon har kämpat ensam i flera år, tränat, vunnit lopp, tagit emot medaljer och burit en sådan börda samtidigt.

Vad är det för samhälle vi lever i, där det inte finns plats för att visa sig mänsklig och svag, för att be om hjälp, tänker jag idag.

 

Först grät jag när jag läste intervju med henne.

Sedan ville jag mest skrika och slå med nävar. Av hjälplöshet, smärta, respekt, förståelse, en känsla av orättvisa och ett brinnande behov av att slå sönder den tjocka väggen av tystnad, skam och OKUNNIGHET.

Om depression, stress, utmattning och mera. Om själens SJUKDOMAR som invaderar oss på samma sätt som bakterier och virus.

 

Justyna säger "Jag ville bygga tillbaka min självkänsla". Man kanske inte väntar sig sådana ord från en ständig vinnare?

INTE om man förknippar självkänslan med framgång. Här ser man, ÅTERIGEN, att dessa är helt frånkopplade. Att vårt värde ligger i vår MÄNSKLIGHET, i OSS själva.

 

Hur ska vi se till att våra barn lär sig detta?

 

I den intervjun som publicerades imorse säger Justyna att hon tänkte lösa allt själv. Hon ville inte BEKYMRA sina närmaste.

 

Där blir jag så förjävligt frustrerad. Det låter så bekant. Det har varit så svårt att visa sig svag, att be om hjälp när sjukdomen var framme.

I depression som jag förstått måste det vara ännu viktigare.

 

Och det finns ju så många vänliga människor runtomkring och en massa professionell hjälp att få. Man behöver, och BÖR inte kämpa på egen hand.

 

Det som håller oss kvar i ensamheten är både rädsla och skam. Sårbarhet och svaghet låter inte så COOLT idag. I helvete heller!

 

Vad är man rädd för då? En bunt människor som dömer, som känner att de har rätt (och kunskap) för att ha åsikt om allt och alla.

Var det dem Kowalczyk var rädd för?

Och jag med...

Och vi alla...

Kan det vara så att ibland är vi själva med i den bunten, för det är lättare att rota i andras liv än att ta tag i sitt eget...

Kan inte vi ta och vända oss MOT strömmen? HÄR och NU! Tillsammans!

Av Kasia - 4 juni 2014 11:07

Den är vacker oavsett vinkel!

Z tej perspektywy wyglada jeszcze lepiej!

 


2 mindre rödbetor

3 äpplen

2 stjälkar selleri

broccolirot (som blev kvar efter gårdagens middag!)

10 cm gurka

1/2 lime (med skal!)



2 srednie buraki

3 jablka

2 patyczki selera naciowego

korzen brokula (pozostaly z wczorajszej kolacji!)

10 cm ogorka

pol limonki (ze skorka!)


Sköljer, skalar, centrifugerar och säger: Hej igen Älskling!

Plucze, obieram, wyciskam i mowie: Czesc Kochanie!

Presentation


Embracing the NOW, Zebra-style.

Links

Ask Kasia

16 besvarade frågor

Latest Posts

Categories

Archive

Guest Book

Calendar

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2016
>>>

Tidigare år

Search

Statistics


Ovido - Quiz & Flashcards