Bywaja dni, kiedy czuje sie jak hipokryta.

Vissa dagar känner jag mig som någon sorts hycklare.

Dzielac sie tym wszystkim, czego nauczyly mnie dlugie miesiace terapii, zlotymi myslami, drogowskazami na sciezce do wyzdrowienia... sama nagle POTYKAM SIE, UPADAM.

Jag delar ju gärna med mig av tips och lärdomar som jag själv fått under den långa resan IFRÅN utmattningen.

Men sedan klarar jag inte ALLTID att leva själv såsom jag "lär".

Bo przychodzi gorszy dzien. Bo zle spalam. Bo ktos przycisnal mnie do muru mocniej niz zwykle i peklam. Bo stracilam koncentracje...

När en SÄMRE dag kommer. När jag inte prioriterat sömnen. När någon utmanar mig extrahårt en dag. När jag tappar fokus...

Bo nadal nie jestem GOTOWA...

För jag är ju långt ifrån att vara färdig....

Czy kiedykolwiek bede gotowa? Moze to sama DROGA jest CELEM...?

Blir man ens det? Någonsin...?

Te "gorsze dni" beda zawsze sie zdarzac!

Dessa "något sämre" dagar kommer alltid finnas!

Nie da sie TYLKO wygrywac.

Man kan inte lyckas hela tiden.

Droga do sukcesu jest kreta.

Vägen till framgång är krokig.

Roznica polega na tym, ze dzis DUZO SZYBCIEJ UMIEM ODBIC SIE OD DNA!

Skillnaden är att jag studsar tillbaka SÅ MYCKET SNABBARE nu!

ZLAMAC stary schemat JAK TYLKO zaczyna robic nowe odciski na duszy!

Att jag bryter ett dåligt mönster DIREKT när det börjar skava i själen!

Pytam CZEST siebie "co slychac"? "Jak sie masz?"

Jag kollar OFTA med mig själv hur läget är JUST NU.

OBSERWUJE siebie i swoje REAKCJE, umiem WYBIERAC.

Jag OBSERVERAR mig själv och mina REAKTIONER och KAN VÄLJA.

Umiem NATYCHMIAST PRZEPROSIC, jak mnie posniesie, jak spartole chwile z Drugim Czlowiekiem.

Jag kan BE OM URSÄKT så fort jag gjort bort mig hos någon.

ZATRZYMUJE SIE i SLUCHAM.

Jag STANNAR UPP och LYSSNAR.

Zaczynam mowic NIE, zeby moc wybrac SIEBIE.

Jag börjar säga NEJ till andra för att välja MIG SJÄLV.

Zaczynam powoli myslec o PRZYSZLOSCI. Bardzo NIESMIALO ale z wielka NADZIEJA.

Jag har börjat fundera på FRAMTIDEN. Mycket BLYGGT men ändå med en massa HOPP.

CHOLERNIE SIE WYSILAM I URABIAM PO PACHY, ZEBY WYZDROWIEC!!!!

Jag JOBBAR SOM FAN FÖR ATT BLI FRISK!!!!

Dlaczego wlasnie dzis mowie o tym z taka ODWAGA i RADOSCIA?

Varför vågar jag säga det såhär modigt och glatt just nu?

Poniewaz Pewna Druga Osoba, ktora trzyma mnie za reke w tej podrozy od pol roku dzis mi to WSKAZALA PALCEM.

Samemu trudno zlapac perspektywe, ostrosc widzenia z bliska...?

För jag fick det påpekat av en Annan Människa som har följt mig på vägen i ett halv år.

Dlatego posiedze tu chwile ZADOWOLONA i pelna WDZIECZNOSCI.

Jag tänkte sitta här och vara NÖJD och TACKSAM en stund nu.

Även roliga saker tar energi.

Att vara ensam med en Femårig Pojke kan ta på krafter ordentligt, även om det är roligt.

Så jag blev extraglad igår, när två blev tre.

Kärleken kommer ibland med tåget :)

Nawet przyjemnosci kosztuja duzo sily.

Samotne opiekowanie sie Pieciolatkiem kosztuje sporo energii, nawet, jesli jest najmilszym zajeciem na ziemi.

Dlatego, kiedy z nas dwojga zrobila sie trojka ucieszylam sie niezmiernie.

Czasem, Milosc przyjezdza pociagiem :)

Inte bara jag som saknade M.

Ktos jeszcze oprocz mnie tesknil za M.

Allt kommer på sin rätta plats när två blir tre.

Jest jakas niewatpliwa harmionia w... Trojcy.

och det är lättare att hitta tid och PLATS för avskildhet.

latwiej tez znalesc chwile i miejsce na odosobnienie, kiedy dzieli sie odpowiedzialnosc.

Och möte med sig själv.

Latwiej jest umowic sie na randke z samym soba.

Nu när helgen håller på att ta slut... Stanna upp en stund. Har du haft tid att ta hand om dig själv?

Konczy sie weekend... Zatrzymaj sie na chwile i zastanow. Miales czas choc chwile zajac sie soba?

Om svaret är NEJ, passa på, det är några timmar kvar av helgen. Ha en fin kväll Allesammans.

Jesli jeszcze nie, to moze wlasnie teraz jest czas? Milego wieczoru Wszystkim.

Roligt, hur det kan bli när man önskar sig saker.

Igår körde jag bil mellan Stockholm och landet tillsammans med lilla G. Jag är riktigt rädd att köra i starkt regn så jag bad till högre makter om att det inte skulle börja regna innan Södertälje, där trafiken minskar och motorvägen är bredare.

Dziwna rzecz, jako to jest z tymi zyczeniami.

Wczoraj wiozlam siebie i Syna ze Sztokholmu na wies. Boje sie ulewnego deszczu, zwlaszcza na autostradzie, ktory wisial w powietrzu nad cala okolica. Dlatego w myslach blagalam, zeby deszcz poczekal przynajmniej dopoki nie skrece na mniej uczeszczana czesc autostrady, mniej wiecej w polowie drogi na wies.

Och så precis när jag svänger av från E4 till E20 så kommer mitt livs värsta skyfall. Regnet dundrar mot plåten. Vindrutetorkarna viftar så snabbt att jag blir snurrig. Världen utanför försvinner bakom vattnet som öser ner från alla håll. Det enda jag ser är de röda lysen från bilen framför som saktat ner till 50. Jag är helt isolerad i min lilla plåtburk som glider på vatten. Jag känner inte att jag har något fäste alls och den enda tanken jag hinner tänka är 'låt inte avståndet till bilen framför bli mindre'. I ca 10 km. Jag passerar flertal bilar som stannat på längs motorvägen!

Sonen sover.

Jag klarar mig igenom regnet.

Jag fick det jag bett om.

Tack.

Dokladnie za rzeczonym skretem otwiera sie niebo. Deszcz dudni o blache. Wycieraczki wariuja na przedniej szybie w tepie, od ktorego dostaje zawrotow glowy. Swiat zewnetrzny znika za strugami wody splywajacymi po szybach. Jedyne, co widze, to czerwone swiatla jadacego przede mna samochodu, ktory zwolnil do 50-u. Jestem zupelnie odizolowana w konserwie, ktora slizga sie po wodzie. Ne czuje zadnej przyczepnosci opon do drogi i jedyna mysl kolaczaca sie w glowie, to 'nie zmniejszaj odstepu'. i tak przez ca 10 kilometrow. Mijam auta na swiatlach awaryjnych stojace na autostradzie.

Syn spi.

Ja wyjezdzam ze strug deszczu.

Stalo sie to, o co prosilam.

Dziekuje.

När vi närmar oss landet ångar vägen vi kör på...

Kiedy zblizamy sie do celu droga przed nami, rozgrzana wczesniejszym sloncem paruje nadal splukana zimym deszczem.

Vi möts av en skål kycklingsoppa i vänners stuga innan vi ens hinner komma fram till vår egen.

Nu är det bara att gå i tacksamhet och njuta av de regnfria stunderna.

Przyjaciele z sasiedztwa witaja nas miska domowego rosolu zanim zdazymy dotrzec do naszego domku.

Teraz oddajemy sie celebraowaniu wdziecznosc i bezdeszczowych chwil.

Vi har även vågat ge oss ut på promenad i regnet och letat efter fler sådana:

Deszcz nam wlasciwie nie przeszkodzil w poszukiwaniu kolejnych takich pieknosci:

Visar sig att de bara mognat bakom vår stuga. De tittade på oss när vi rullat upp sovrumsgardinnerna imorse.

Tack för det med :)

Okazalo sie jednak, ze dojrzale znajdowaly sie tylko za naszym domem, widoczne z okien sypialni :)

Za to tez dziekujemy :)

Alla vi har något som vi bär på. Något som bekymrar oss. Något som betyngar oss.

Och alla tror vi att vi är själva med vårt lidande. Ensamma och isolerade.

Det är just lidande som är den stora gemensamma nämnaren för alla människor.

Så fort vi lyfter blicken från våra egna problem och märker andra, både i deras sorg OCH glädje, minskar vår känsla av ensamhet. Kanske blir det lättare att bära våra egna sorger?

Kazdy z nas nosi w sobie jakis ciezar, jakas niedole. Napotyka na jakies trudnosci w zyciu.

I kazdy z nas zyje w przekonaniu, ze jest w tym swoim cierpieniu najbardziej samotny na swiecie. Wyizolowany.

A to wlasnie cierpienie jest tym, co najbardziej nas wszystkich jednoczy.

Podnies wzrok znad swoich problemow i zauwaz innych, w ich cierpieniu ale ROWNIEZ w ich radosic, aby zmniejszyc uczucie izolacji. Moze wtedy ciezar problemow bedzie lzejszy do uniesienia?

Jag gillar arbete. Kan titta på det i timmar.... 

Lubie prace. Moge jej sie przygladac godzinami...

Det är pausen som är bäst i vissa sysslor.

W niektorych zajeciach najlepsza jest przerwa.

Jag har målat idag. En meditativ syssla. Men så enformig.

Polowa dzisiejszego dnia minela na machaniu pedzlem. Prawie jak medytacja, tylko strasznie jednostajne.

Pauser har räddat min dag och gjort att jag faktiskt kunnat njuta av mitt arbete.

Robienie krotkich, czestych przerw pomoglo mi nie tylko PRZETRWAC dzien pracy, ale nawet sie nim delektowac.

Och till sist belöningen: hembakad pizza (pesto po soltorkade tomater/pepparsalami/mozarella/grön paprika/lök/brie!)

Zwienczenie dnia i nagroda za wysilek - wspaniala, domowa pizza (pesto z suszonych pomidorow/salami z pieprzem/mozarella/cebula/zielona papryka/brie!)

Livet blir vad vi gör det till.

Kazdy dzien (cale zycie!) bedzie takie, jakim je sobie "urzadzimy".

Nie prawda?

Jag borde egentligen inte alls vara förvånad. Utom några likes gav inte min UTMANING några som helst tillkortakommanden. Inga brister eller irriterande vanor. Inga bilder på vackert levande skrynklig hud. Eller vad någon nu kan vilja befria sig ifrån.

Wcale nie powinnam sie dziwic, ze oprocz kilku lajkow moje WYZWANIE (i wyznanie) nie przynioslo zadnych slabosci, zlych nawykow, niepowodzen. Ani nawet jednego zdjecia pieknej, ludzkiej obwislej skory. Czy co tam jeszcze moze nam ciazyc.

För mig tog det... Låt se. Igår blev det ETT ÅR sedan jag skapade denna blogg. Då hette den randigtdjur. Jag satt ensam på landet i flera dagar och höll på att MOGNA. Jag skrev, men det tog mig 10 månader att börja publicera. Att våga.

Mi to zajelo... zastanowmy sie. Wczoraj minal ROK od dnia, kiedy stworzylam ten blog. Nazywal sie na poczatku randigtdjur [pasiaste zwierze]. Siedzialam sama na wsi kilka dni i dojrzewalam. Napisalam kilka slow, niesmialo. A opublikowanie ich zajelo mi 10 miesiecy. Brakowalo odwagi.

Jag skrev detta inlägg: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2013/06/04/9903691-faglarna-kvittrar-in-en-ny-dag/

Denna dag, FÖR ETT ÅR SEDAN, dukade jag en fin lunch åt mig själv.
Napisalam kilka krotkich postow, po szwedzku, ktore przetlumacze i zamieszcze na https://www.facebook.com/zebrazonebykasia za chwile.

Tego dnia, PRZED ROKIEM, nakrylam pieknie do stolu i z troska przygotowalam zdrowy posilek.

Jag började tänka på det förra helgen, när jag satt hemma ensam igen och dukade upp ett liknande bord.

Przypomnialam sobie o nim siedzac w zeszly weekend przy bardzo podobnie nakrytym stole.

Det börjar ta sig visst! Men DET TAR TID.

Jakis nowy nawyk zostal stworzony! Miedzy tymi dwoma chwilami bylo 15000 upadkow, ale i tyle samo nieporadnych "powstan". POTRZEBNY JEST CZAS. Akcptacja tego bardzo pomaga na tej ciezkiej, wyboistej drodze.

Det var det jag sa till YTTERLIGARE en kvinna som skrev till mig idag och berättade om att hon börjat med terapi. 

To byla pierwsza rzecz, jaka powiedzialam kolejnej Kobiecie, ktora napisala dzis do mnie i opowiedziala o swojej terapii.

Jag blir bekymrad av att höra om andras lidandet men jag är samtidigt lättad och glad att människor börjar TA PLATS i sitt eget liv! Det är den finaste gåvan vi kan ge till oss själva! :)

Z bolem sluchalam kolejnej historii, tak bardzo podobnej do mojej wlasnej. Jednoczesnie ciesze sie, gdy slysze, ze ludzie, KOBIETY maja odwage ZAJAC MIEJSCE w swoim wlasnym zyciu, a nie egzystuja przepraszajaco na jego peryferiach. To jest najpiekniejszy dar, jaki mozemy dac sobie samym! :)

Idag har Justyna Kowalczyk, vår mest berömda långskidåkare kommit ut med att hon lidit av depression i de senaste tre åren.

Hon har kämpat ensam i flera år, tränat, vunnit lopp, tagit emot medaljer och burit en sådan börda samtidigt.

Vad är det för samhälle vi lever i, där det inte finns plats för att visa sig mänsklig och svag, för att be om hjälp, tänker jag idag.

Först grät jag när jag läste intervju med henne.

Sedan ville jag mest skrika och slå med nävar. Av hjälplöshet, smärta, respekt, förståelse, en känsla av orättvisa och ett brinnande behov av att slå sönder den tjocka väggen av tystnad, skam och OKUNNIGHET.

Om depression, stress, utmattning och mera. Om själens SJUKDOMAR som invaderar oss på samma sätt som bakterier och virus.

Justyna säger "Jag ville bygga tillbaka min självkänsla". Man kanske inte väntar sig sådana ord från en ständig vinnare?

INTE om man förknippar självkänslan med framgång. Här ser man, ÅTERIGEN, att dessa är helt frånkopplade. Att vårt värde ligger i vår MÄNSKLIGHET, i OSS själva.

Hur ska vi se till att våra barn lär sig detta?

I den intervjun som publicerades imorse säger Justyna att hon tänkte lösa allt själv. Hon ville inte BEKYMRA sina närmaste.

Där blir jag så förjävligt frustrerad. Det låter så bekant. Det har varit så svårt att visa sig svag, att be om hjälp när sjukdomen var framme.

I depression som jag förstått måste det vara ännu viktigare.

Och det finns ju så många vänliga människor runtomkring och en massa professionell hjälp att få. Man behöver, och BÖR inte kämpa på egen hand.

Det som håller oss kvar i ensamheten är både rädsla och skam. Sårbarhet och svaghet låter inte så COOLT idag. I helvete heller!

Vad är man rädd för då? En bunt människor som dömer, som känner att de har rätt (och kunskap) för att ha åsikt om allt och alla.

Var det dem Kowalczyk var rädd för?

Och jag med...

Och vi alla...

Kan det vara så att ibland är vi själva med i den bunten, för det är lättare att rota i andras liv än att ta tag i sitt eget...

Kan inte vi ta och vända oss MOT strömmen? HÄR och NU! Tillsammans!

Wlaczam dzis komputer i czytam, ze Justyna Kowalczyk, olimpijka, mistrzyni niezliczonych biegow narciarskich od trzech lat ma depresje.

Ze walczyla, usmiechala sie i zdobywala medale niosac jednoczesnie samotnie taki ciezar.

W jakim Ona, i my wszyscy zyjemy spoleczenstwie? W jakim swiecie, w ktorym nie ma miejsca na okazanie slabosci, CZLOWIECZENSTWA, czy wyciagniecia reki po pomoc.

Najpierw sie poplakalam.

Potem chcialo mi sie krzyczec na cale gardlo i walic piesciami. Z szacunku i ze zrozumienia, z bolu, z niesprawiedliwosci i z palacej od dawna potrzeby rozbicia tego straszliwego muru milczenia, wstydu i NIEWIEDZY.

Na temat depresji, zalaman nerwowych, stresu, wypalenia. CHOROB, ktore atakuja nasza psychike, tak samo, jak bakterie i wirusy atakuja nasze cialo.

Czytam slowa Olimpijki, osoby, ktora w zawodzie swoim jest najlepsza, "przyzwyczajona" niemal do wygrywania: "Chcialam...odbudowac poczucie wlasnej wartosci."

Moze na usta cisnie sie pytanie: Jesli ONA nie ma poczucia wlasnej wartosci, to kto ma je miec?
To kolejny, dramatyczny dowod na to, ze poczucie wlasnej wartosci nie da sie zbudowac na swoich OSIAGNIECIACH. Nasza WARTOSC lezy w naszym CZLOWIECZENSTWIE, w nas SAMYCH.

Jak mamy sie tego od nowa nauczyc? Jak mamy EDUKOWAC nasze dzieci?

Czytam dalej: "Tak to się wszystko poplątało, że zostałam z tym sama. Nie mówiłam nic ani trenerowi, ani rodzicom, żeby ich nie martwić. Nie chciałam tego robić rodzicom: powiem, a potem odjadę na długo, na 2 czy 3 tys. km od nich? Przecież to byłoby maltretowanie ludzi. Oni próbowaliby się do mnie dodzwaniać codziennie, a ja często nie mogę odebrać. Odchodziliby od zmysłów. Jedyne, co mogłam zrobić, to próbować sama to ogarnąć."

[Link do calego wywiadu:

http://www.sport.pl/celebrities/1,96807,16089726,Depresja_Justyna_Kowalczyk____Trzy_ostatnie_lata_mojego.html?as=1]

I poczucie frustracji rosnie bolesnie! I przypominam sobie siebie!

NIE MOWIC NIKOMU, NIE MARTWIC INNYCH, JA SAMA.....

W depresji zdaje sie jest to chyba jeszcze bardziej niebezpieczne.

A wokolo jest przeciez tyle zyczliwych ludzi, bliskich, ktorzy CHCA pomoc, specjalistow, ktorzy wiedza JAK pomoc. Nie trzeba i nie powinno sie walczyc samemu.

To, co nas tak czesto DZIELI, to strach i wstyd przed reakcja innych. Bo BEZBRONNOSC, bezradnosc, slabosc ludzka nie sa COOL. No zesz kurwa mac!

Bo jest oczywiscie cala masa ignorantow, ktorzy osadzaja, maja opinie i "pozjadali rozumy" na kazdy temat. Moze to ich bala sie Kowalczyk.

Moze to ich balam sie ja sama...

Moze ich boimy sie my wszyscy.

A moze czasami to my sami jestesmy tymi ignorantami. Bo czasem latwiej jest mieszac sie w czyjes zycie, niz zajac sie swoim...

Odwrocmy bieg tej rwacej rzeki!!! Zrobmy to TU i TERAZ! RAZEM! LUDZIE!!!!