Inlägg publicerade under kategorin Codziennosc

Av Kasia - 30 juni 2014 17:17

Det finns så mycket man kan inspireras av här i världen.

Nästan alla måste ha hört talas om den där kloka professorn som vetenskapligt BEVISADE att det alltid finns plats för en liten öl.

Tylez jest wokol nas inspirujacych obrazow...

Kazdy slyszal chyba o profesorze, ktory udaowadnial naukowo, ze "zawsze mozna jeszcze zmiescic jedno male piwo".

 


Jag vill bara säga att det ALLTID finns tid för en paus!

A ja powtarzam za powyzszym obrazkiem: Zawsze jest czas na zrobienie malej przerwy!

...

...

Det finns ju sådana arbetsplatser där stämningen i luften är sådan att alla springer med sina skottkärror men det är så brottom att de inte ens hinner lassa på eller av...

Znamy takie miejsca pracy, gdzie tempo jest takie, ze ludzie biegaja z tymi teczkami (taczkami?? ;), ale zapier.. jest taki, ze nie ma czasu zaladowac...

...

...

Det blir ju inte särskillt produktivt.

Hitta stunder för att pausa. Även om det BARA är tre medvetna andetag...

Det är vetenskapligt bevisat att arbetskvalitén och livskvalitén ökar markant då :)

Malo produktywne, nieprawdaz?

Zagospodaruj chwile na mala przerwe. Nawet, jesli zdazysz TYLKO zlapac trzy glebokie, swiadome oddechy...

Naukowo potwierdzono, ze jakosc pracy, i zycia bardzo wtedy wzrasta! :)))


:)

Av Kasia - 26 juni 2014 11:59

Rob swoje...szlaczki!
Kör ditt eget race!

Av Kasia - 25 juni 2014 13:27


Jedyna STALYM skladnikiem naszego zycia jest ZMIANA....

Det enda som är konstant i vårt liv är förändring...

Wczoraj bylo dobrze... Dzis SCIANA...

Igår frid och fröjd, idag - en vägg...

  

Siedze i czuje, jak mi jest zle. Jak ulegam samodegradacji w skorupie wlasnego ciala.

Jag sitter och känner mig usel. Utövar självutplåning i högsta hugg.

...

...

Czuje wreszcie, ze czas wykonac jakis krok. Kierunki sa tylko dwa: gora albo dol.

I nagle przypomina mi sie: To przeciez MOJ WYBOR, moja odpowiedzialnosc. Moj spier... dzien!

Till sist kommer impulsen att röra på sig. Det finns bara två riktningar att välja: framåt eller bakåt.

Jag kommer på, igen: Det är ju MITT VAL, mitt ansvar. Mitt uppf**kade dag!

Wstaje z krzesla i zamiast trzaskac siebie po pysku... Voila!

Jag reser mig från min stol istället för att kicka mig själv i baken... och... Voila!

   

Proste! I trudne! Na pewno skuteczne!

Enkelt! Och svårt samtidigt. Att bryta trenden. Men det fungerade!


Za chiwle medytacjia. 20 minut. I objawienie. Postanowienie. Iskra jakas do dzialania:

Fortsätter med 20 minuter i meditation. Nästa glimt. Nästa beslut. Nästa gnista som tänder till:

 

Zrob wreszcie pierwszy krok. Zacznij!

Ta första steget. Börja!
Terapia yoga, to ksiazka z instrukcjami na dzien dzisiejszy dosc skomplikowanymi dla mojego skolowacialego umyslu.

Ale siadam. Przegladam. Zaznaczam. Wracam. Doczytuje. I wreszcie probuje.

Chce zmniejszyc stres. Program na 3 tygodnie.

Boken Yoga är min terapi innehåller massa steg och instruktioner att följa. Helt förvirande för min trötta intellekt i dagsläget. Helt överväldigande.

Men jag sätter mig. Tittar igenom. Markerar viktiga sidor. Går tillbaka. Läser lite till. Och jag provar.

Jag vill minska stresspåslag. Programmet tar 3 veckor...


W trakcie cwiczen oddechowych kolejne objawienie:

Czego jeszcze ci Kasiu brakuje? Jakiego klocka zapominasz w calej tej ukladance. Dlaczego ciagle kulejesz...

När jag gör andningsövningar slår det mig igen:

Vad är det du saknar, Kasiu? Vad är det för bit som du hela tiden missar i pusslet. Varför faller du nätt och jämt...

...

...

KONCENTRACJA!

Bum!!!! Dziekuje bardzo!

KONCENTRATION!

Kaboooom! Tack så mycket!

Kolejne ziarenko dojrzalo i zakorzenia sie...

Ett nytt frö har mognat och börjar gro...

Moze bedzie z tego wreszcie ogrod....

Det kanske blir en trädgård till sist...

Ogrod z domkiem na drzewie :)

Men en trädkoja för mig att sitta i :)

  

Kazdemu takiego zycze! :)

En sådan önskar jag oss alla :)



Av Kasia - 24 juni 2014 14:43

Att omfamna idéen om att man är i mitten av en livsvändning tar enorma mängder av energi.

Det finaste sättet att klara det på är TROR JAG, att SOVA...

och kultivera tacksamhet :)

Aby pojac rozmiar zmian jakich czlowiek czasem dostepuje kosztuje bardzo duzo energii.

Najpiekniejszy sposob, w jaki mozna ten okres "przetrwac", jak mi sie wydaje, to duzo SNU...

i kultywowanie wdziecznosci :)

 

Jag är tacksam för min Man, som finns där både för att gråta och glädjas med mig.

...som även är beredd på att agera hand-modell (liggandeS i soffan! Tack M! ;)   

Jestem wdzieczna ze mam obok siebie Czlowieka, ktory trwa przy mnie w chwilach beznadziejnych i w ktorego oczach odbija sie takze kazda moja nawet najmniejsza radosc.

I ktory daje sobie w razie potrzeby fotografowac rece,,, ;)

 

För Moder Maria-statyn som har funnits hemma hos oss i flera år och som balanserar vår ...spretiga(?) livstil.

Za figurke Matki Boskiej, ktora mamy od wielu lat, i ktora jakos niewidzialna reka spaja nasze rozczochrane zycie.

 

för ett par små förret (8 gröna ärtor och 2 stora, vita bönor)

za pare cudownych stopek (8 zielonych groszkow i 2 fasolki)   

för en stjärnig filt och en smaragdblå badrock som min Mamma sydd åt mig

za gwiezdzisty kocyk i uszyty przez Mame szmaragdowy szlafrok

 

för rödbetor och citronskal mm..

za swieze buraki i skorke cytrynowa, etc.

 

och för växter i vårt hem som inte ger upp!

i za rosliny w naszym domu, ktore wbrew prawom natury jednak tetnia zyciem i nie poddaja sie!

  

Det gör inte jag heller!

Ja tez nie mam zamiaru sie poddac!

 

P.s Jag är även tacksam för LSS och TID som finns. Och för den vackraste, nackhårresande musik/skivan som jag ägd. Barcelona by Freddie Mercury & Montserrat Caballé, länken finns nedan.

P.S Jestem tez niebotycznie wdzieczna za trzy rzeczy: szwedzkie prawo do opieki nad niepelnosprawnymi dziecmi, dany nam czas i za najpiekniejsza, wywolujaca gesia skorke muzyke/plyte jaka posiadam. Barcelona by Freddie Mercury & Montserrat Caballé.

 

http://www.youtube.com/watch?v=HiB7Be0wNsg

 




Av Kasia - 23 juni 2014 15:17

Jak w kazdy poniedzialek tak i dzis rano sumiennie stawilam sie na terapie.

Za chwile wakacje.
Przez pol roku pracowalysmy ciezko ja i Maria, rozmawiajac, cwiczac, godzina za godzina. Tydzien za tygodniem. Nie spodziewalam sie wiekszych rewelacji w dniu dzisiejszym. Raczej spokojnego, kameralnego podsumowania. Powiedzmy.
Ale wchodze i czuje, ze bola mnie kolana. Maria pokazuje mi cwiczenie rozciagajace i mowi rozbujaj sie, raz w przod raz w tyl, wiesz, tak, jak robilas na hustawce jako male dziecko...
No zesz ty!
Ja sie tak nigdy nie hustalam jako dziecko. Z dziecinstwa pamietam tylko odrapane, powykrzywiane, na wpol rozpadniete hustawki z grubasnymi ramami, ktore potwornie uwieraly mnie w biodra. Za niskie, za male, smutne i przykre jak dla mnie.
Nijak nie moglam sie wpasowac...

 

Maria czuje, ze chodzimy po cienkim lodzie. Pyta o jeszcze wczesniejsze chwile z dziecinstwa, o czysta, dziecieca radosc i uczucie wolnosci.
Przypomina mi sie natyczmiast. Patyk z lozeczka dla lalek z przywiazana rozowa wstazka, ktora furkocze jak skrzydla motyla kiedy nia poruszam. Szczesliwa zataczam piekne kola, spirale. Jest pieknie.
Pamietam tez babcine podworko, gorka ziemi porosnieta trawa. Wbiegam na nia, rozposcieram ramiona i spiewam ile tchu w piersi. Na caly glos, radosnie. Jakby caly swiat slyszal i sie cieszyl, ze ja spiewam.
Pamietam dokladnie to uczucie, chociaz tak dawne.
Pamietam tez pozniejsze uciszanie, upominanie, ze za duzo halasuje, ze przeszkadzam, ze jestem meczaca, ze mam juz wreszcie byc cicho.
Pamietam tez dietetyczna zupe z kapusty, zeby troche zrzucic na wadze.
Historia wiecznego WPASOWYWANIA w czyjes miejsce na ziemi. Czyjes. Na pewno nie moje...

 

Kiedy wychodze z kliniki nie bardzo wiem, co dalej ze soba poczac.
Siedze dlugo przy herbacie w kawiarni, ktorej personel byc moze sadzi, ze postradalam zmysly. Raz po raz potrzasam glowa z niedowierzaniem, po czym podnosze rece w niebo aby zaraz potem schowac w nich twarz. Raz wzdycham a raz nie moge zlapac powietrza.
Nie wiem sama, co czuje. Co POWINNAM wlasnie czuc.
Jestem wykonczona kiedy podnosze sie z plecionego slomianego krzesla. Nie wiem, jak daje rade dotrzec do domu.
Potem spie trzy kwadranse a jak sie budze widze te oto slowa:

 

NIECH DZIEN DZISIEJSZY BEDZIE TWOIM ZMARTWYCH-WSTANIEM. POZOSTAW RANY I BOL PRZESZLOSCI I WLASNIE DZISIAJ POZWOL SIE UNIESC WIEDZY, ZE NOSISZ W SOBIE WIELKA WEWNETRZNA JASNOSC.

 

Czy mozna sobie wyobrazic wyrazniejsze zaproszenie do tego, zeby wreszcie wyjsc z cienia przeszlosci i zaczac zyc SWOJE ZYCIE? Najlepiej jak sie potrafi. Aby wreszcie dac miejsce temu najlepszemu, najprawdziwszemu, jedynemu SENSOWNEMU JA   

 

Som varje måndag i ett halv år nu har jag plikttroget gått och träffat min terapeut imorse.

Terminen håller på att ta slut.

Vi har pratat och övat i otaliga timmar under senvintern och våren tillsammans så jag tänkte inte mig några stormiga känslor just idag. Snarare lite lugn sammanfattning. Typ.

Och så har jag lite spänningar i knäna just idag.

Vi ska göra en övning och Maria förklarar hur jag ska göra, gunga lite fram och tillbaka, du vet, som man gjorde när man var barn när man skulle få fart på gungan.... säger hon.

Vad fan?

Jag har aldrig gungat så när jag var barn, tänker jag, Jag fick aldrig plats i de gungorna som fanns på de polska, halvtrasiga, farliga lekplatserna. Allt jag minns är kalla, hårda, trånga stålramar med avskrapad färg som gjorde så ont i höfterna när jag skulle pressa ner rumpan i dem.

Vad spelade det för roll, benen var ändå alldeles för långa för att kunna gunga.

Jag passade inte in för fem jävla öre.

 

I det läget märker Maria att det blir lite känsligt för mig. Hon frågar om en sådan tid i livet där jag förtfarande kunde känna något barnsligt glädjerus...

Jag minns direkt. Hur jag tog loss en pinne från docksängen. Hur jag fäste ett rosa band på ena sidan och hur jag snurrade snurrade, snurrade. Det blev så vackra ringar i luften. Det surrande ljudet fick mig tänka på fjärlilsvingar.

Jag minns en bild på mig själv på landet, hos farmor, hur jag står på en sandhög, slänger ut med armar och sjunger allt jag kan. Med glädje, kraft, och tro, att hela världen kan höra mig och bli glad av min sång.

Jag minns den känslan... Fast det var så länge sedan.

Sen minns jag att jag blir tillsagd att jag låter för mycket, att jag stör, att jag får hålla tyst.

Att jag får äta en äcklig, tunn kålsoppa flera dagar i veckan, så jag blir smalare.

Att jag passar inte in för fem jävla helvetes öre.

 

När jag går från Maria vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det jag precis upplevt.

Jag sitter länge och dricker te på ett ställe och personalen måste undra om jag är ok, för jag med jämna mellanrum skakar på huvudet, sträcker ut armarna i luften för att genast göma ansiktet i mina händer. Jag suckar och flåser. Jag vet inte vad jag känner. Vad jag SKA känna.

Jag är helt slut när jag går därifrån. Jag fattar inte hur jag orkar ta mig hem.

Jag sover tre kvart och när jag vaknar ser jag detta:

 

LET TODAY BE YOUR RESURRECTION

BY DECIDING TO TRANSCEND THE FEELINGS OF HURT AND PAIN FROM YOUR PAST.

LET TODAY BE THE DAY YOU ASCEND IN THE KNOWLEDGE THAT YOU CARRY A GREAT LIGHT WITHIN.

 

Behövs det tydligare inbjudan till att börja LEVA mitt liv här och nu? På bästa sätt! Och att äntligen VÅGA bli mitt BÄSTA jag!   

Av Kasia - 22 juni 2014 22:25

Koniec tygodnia.

Chcialam zapytac, czy ktos zagrzal miejsce na jakiejs laweczce?

Veckan är slut.

Undrar, om någon blivit bänkad? Enl. nedan:

Wg. http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/06/17/10751308-bankad-komu-lawka/


Choc na chwile?

För en liten stund kanske?

 


Znalazlam zdjecie sprzed kilku miesiecy z laweczki w Kolonii:

Jag hittade en gammal bild från ett kanske två timmars långt pass på en bänk i Köln:


 


Dla tych, ktorzy sprobowali laweczkowania mam kolejne wyzwanie.

För er som testat 'bänkpress' finns det en ny övning.

 

(fot. Gustaw Lindahl)

 

OCZY! Zamknijcie oczy.

Denna gång gör samma sak och BLUNDA!


W tygodniu medytowalam na lawce przy sciezce zdrowia. Mijali mnie biegacze, spacerowicze, mamy z wozkami, psy na spacerze. Tak mi sie przynajmniej wydaje. Zamknelam oczy i cala sila woli staralam sie opanowac nieodparta pokuse 'sprawdzania' przechodniow.

Trenuje juz od roku, wiec nie bylo tak trudno.

Zatrzymal sie nawet czlowiek z wielkim psiskiem i mnie zaczepil pytaniem, czy sie nie boje tak nie miec 'oka' na otoczenie.

Jag satt i veckan och mediterade på en bänk vid ett motionsspår i skogen. Blev passerad av löpare, föräldrar med barnvagnar, hundfolk, promenadfolk. Tror jag iaf. Jag såg dem inte. Jag övade på att låta bli att spana på omgivningen.

Jag har nu övat i över ett år så det har inte varit särskilt svårt.

Jag blev tom tilltalad av en kille med en stor svart hund som undrade om jag kunde känna mig tryg i att inte titta på alla som passerar. (Undra hur många gånger han gick förbi för att 'testa' mig   )

No jakos nie.

Bo to idealne cwiczenie w ignorowaniu potrzeby kontroli.

Nie musze widziec, wiedziec, kontrolowac wszystkiego. Swiat bedzie sie krecil nawet wtedy, kiedy nie kiwne zlamanym palcem w bucie.

NEJ blev svaret.

För det är en lysande övning i att ignorera kontrollbehovet som ligger i botten av att vilja se allt, höra allt, veta allt. Jag lovar, världen kommer att fortsätta snurra även om vi blundar en stund.


Sprawdzcie sami! :)

Testa, vet jag! :)


Av Kasia - 21 juni 2014 14:14

Det arbetas för fullt på vår tomt på landet. Killarna håller på och gräver i lerig, stenig jord. Jar har varit med och hjälpt till i ca 7 minuter i förmiddags.

Det var allt jag orkade.

Nu har jag suttit i ca 20 minuter och försökt att funderat på det jag ska skriva om idag. Under tiden fick jag en (1) trevlig pratstund, en (1) kram, ett (1) utbrott av en ungdom i obalans och en (1) paus för att göra sju (7) smörgåsar samt en (1) puss.

Dzis u nas praca wre na posesji. Chlopcy kopia w glinistej, kamienistej ziemi. Przed poludniem staralam sie pomagac. Wytrwalam jakies 7 minut.

Teraz usiadlam, zeby pomyslec chwile, o czym dzis napisac. Przez dwadziescia minut miejsce mialy: jedna (1) przyjemna rozmowa z tesciowa, jednen (1) uscisk, jeden (1) wybuch zlosci nastolatki, jedna (1) przerwa na zrobienie siedmiu (7) kanapek i jeden (1) buziak.


Det är som vanligt - livet skriver manus till mina inlägg :) Det orkar jag iaf att glädja mig åt.

Jag är jättetrött efter gårdagens festligheter och lekar och livet, trist nog, stannar inte bara för att jag inte orkar hänga med.

Jak zawsze, to wlasnie zycie pisze najlepsze scenariusze do mioch wpisow :) Chociaz tym powinnam sie cieszyc.

Jestem totalnie wyzuta ze wszystkich sil i energii po wczorajszej pracy na festynie , a zycie - zabawna sprawa - nie zwalnia obrotow tylko dlatego, ze ja nie nadazam.


Jag försöker att förklara för familjen att det inte finns någon ork kvar. Att i varje aktivitet jag sätter igång med startar jag från MINUS-nivå i energi. Att ingenting känns roligt att göra. Och att behovet att få vara själv, ensam, lämnad i fred är DESPERAT just nu..

Staram sie wytlumaczyc rodzinie, ze zrodelko sie chwilowo wyczerpalo. Ze wszystko, za co sie w tej chwili biore zaczynam z minusowego poziomu sily i energii. Ze nic w takim stanie nie jest przyjemne. I ze potrzeba bycia zostawionym na chwile w spokoju, samemu graniczy z DESPERACJA.


Det är en obehaglig känsla när man är omringad av människor som HAR energi. Plus när man har sett fram emot att göra saker tillsammans men inget känns lustfyllt just nu.

To straszne wrazenie kiedy ludzie dokola maja sile i energie... Jakby dzielila mnie od nich jakas przepasc nie do przebycia. Chociaz plany byly wielkie, na wspolne spedzanie czasu, na przyjemnosci.


Den känsla som sakta men säkert kryper in under huden är.... surprise, surprise... Min gamle kompis SKAM!

Uczucie, ktore powoli, powoli, za to bardzo skutecznie wdziera sie pod skore, to moj stary, wierny kolega WSTYD!

 

Att erkänna sin orklöshet/svaghet.

Zeby sie przyznac do swojej niemocy.

Att orka 'bära' den.

Zeby dac rade ja 'udzwingac'.

Att tampas med känslan av att inte vara bra nog som (bonus)förälder.

Zeby przetrzymac niemile wrazenie, ze jestem najgorszym rodzicem pod sloncem.

Att stå ut med att vara en vuxen som inte bidrar.

Zeby przezyc ze swiadomoscia, ze jestem dorosla osoba, ktora nic nie moze zdzialac.


Jag har lärt mig mycket om skam så jag går inte igång på den lika lätt längre.

Jag har länge planerat att skaka skiten ur skammen i en rejäl omgång på ZebraZone. Jag trodde att det skulle bli idag. Men jag orkar inte. Det fick bli en praktisk uppvisning istället..

'JAG ORKAR INTE' , och det säger jag med huvudet högt uppe, den frusna, svaga kroppen inlindad i en varm, färglad filt och försöker vara rädd om MIG själv för en stund.

Dzieki Bogu moja relacja z panem wstydem przerodzila sie w chlodna ignorancje. Zwyczajnie wymowilam mu mieszkanie i zmienilam zamki.

Juz dawno mialam w planach wziac sie za WSTYD, tak od potrzewki i przetrzepac mu tylek na ZebraZone. Myslalam nawet, ze to bedzie dzisiaj. Ale nie dam rady. Zamiast tego byla lekcja praktyczna.

'NIE DAM RADY' - mowie z podniesiona glowa, zziebnietym cialem owinietym po sama szyje cieplym, kolorowym kocem i przez chwile myslac tylko o SOBIE.

 

Av Kasia - 18 juni 2014 16:21

...fick jag leta efter en stund.
Nöjd :)

Chwile trwalo szukanie. Efekt zadowalajacy :)
W glebi Ratusz Miasta Sztokholm.

Presentation


Embracing the NOW, Zebra-style.

Links

Ask Kasia

16 besvarade frågor

Latest Posts

Categories

Archive

Guest Book

Calendar

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2016
>>>

Tidigare år

Search

Statistics


Skapa flashcards