Jak w kazdy poniedzialek tak i dzis rano sumiennie stawilam sie na terapie.

Za chwile wakacje.
Przez pol roku pracowalysmy ciezko ja i Maria, rozmawiajac, cwiczac, godzina za godzina. Tydzien za tygodniem. Nie spodziewalam sie wiekszych rewelacji w dniu dzisiejszym. Raczej spokojnego, kameralnego podsumowania. Powiedzmy.
Ale wchodze i czuje, ze bola mnie kolana. Maria pokazuje mi cwiczenie rozciagajace i mowi rozbujaj sie, raz w przod raz w tyl, wiesz, tak, jak robilas na hustawce jako male dziecko...
No zesz ty!
Ja sie tak nigdy nie hustalam jako dziecko. Z dziecinstwa pamietam tylko odrapane, powykrzywiane, na wpol rozpadniete hustawki z grubasnymi ramami, ktore potwornie uwieraly mnie w biodra. Za niskie, za male, smutne i przykre jak dla mnie.
Nijak nie moglam sie wpasowac...

Maria czuje, ze chodzimy po cienkim lodzie. Pyta o jeszcze wczesniejsze chwile z dziecinstwa, o czysta, dziecieca radosc i uczucie wolnosci.
Przypomina mi sie natyczmiast. Patyk z lozeczka dla lalek z przywiazana rozowa wstazka, ktora furkocze jak skrzydla motyla kiedy nia poruszam. Szczesliwa zataczam piekne kola, spirale. Jest pieknie.
Pamietam tez babcine podworko, gorka ziemi porosnieta trawa. Wbiegam na nia, rozposcieram ramiona i spiewam ile tchu w piersi. Na caly glos, radosnie. Jakby caly swiat slyszal i sie cieszyl, ze ja spiewam.
Pamietam dokladnie to uczucie, chociaz tak dawne.
Pamietam tez pozniejsze uciszanie, upominanie, ze za duzo halasuje, ze przeszkadzam, ze jestem meczaca, ze mam juz wreszcie byc cicho.
Pamietam tez dietetyczna zupe z kapusty, zeby troche zrzucic na wadze.
Historia wiecznego WPASOWYWANIA w czyjes miejsce na ziemi. Czyjes. Na pewno nie moje...

Kiedy wychodze z kliniki nie bardzo wiem, co dalej ze soba poczac.
Siedze dlugo przy herbacie w kawiarni, ktorej personel byc moze sadzi, ze postradalam zmysly. Raz po raz potrzasam glowa z niedowierzaniem, po czym podnosze rece w niebo aby zaraz potem schowac w nich twarz. Raz wzdycham a raz nie moge zlapac powietrza.
Nie wiem sama, co czuje. Co POWINNAM wlasnie czuc.
Jestem wykonczona kiedy podnosze sie z plecionego slomianego krzesla. Nie wiem, jak daje rade dotrzec do domu.
Potem spie trzy kwadranse a jak sie budze widze te oto slowa:

NIECH DZIEN DZISIEJSZY BEDZIE TWOIM ZMARTWYCH-WSTANIEM. POZOSTAW RANY I BOL PRZESZLOSCI I WLASNIE DZISIAJ POZWOL SIE UNIESC WIEDZY, ZE NOSISZ W SOBIE WIELKA WEWNETRZNA JASNOSC.

Czy mozna sobie wyobrazic wyrazniejsze zaproszenie do tego, zeby wreszcie wyjsc z cienia przeszlosci i zaczac zyc SWOJE ZYCIE? Najlepiej jak sie potrafi. Aby wreszcie dac miejsce temu najlepszemu, najprawdziwszemu, jedynemu SENSOWNEMU JA   

Som varje måndag i ett halv år nu har jag plikttroget gått och träffat min terapeut imorse.

Terminen håller på att ta slut.

Vi har pratat och övat i otaliga timmar under senvintern och våren tillsammans så jag tänkte inte mig några stormiga känslor just idag. Snarare lite lugn sammanfattning. Typ.

Och så har jag lite spänningar i knäna just idag.

Vi ska göra en övning och Maria förklarar hur jag ska göra, gunga lite fram och tillbaka, du vet, som man gjorde när man var barn när man skulle få fart på gungan.... säger hon.

Vad fan?

Jag har aldrig gungat så när jag var barn, tänker jag, Jag fick aldrig plats i de gungorna som fanns på de polska, halvtrasiga, farliga lekplatserna. Allt jag minns är kalla, hårda, trånga stålramar med avskrapad färg som gjorde så ont i höfterna när jag skulle pressa ner rumpan i dem.

Vad spelade det för roll, benen var ändå alldeles för långa för att kunna gunga.

Jag passade inte in för fem jävla öre.

I det läget märker Maria att det blir lite känsligt för mig. Hon frågar om en sådan tid i livet där jag förtfarande kunde känna något barnsligt glädjerus...

Jag minns direkt. Hur jag tog loss en pinne från docksängen. Hur jag fäste ett rosa band på ena sidan och hur jag snurrade snurrade, snurrade. Det blev så vackra ringar i luften. Det surrande ljudet fick mig tänka på fjärlilsvingar.

Jag minns en bild på mig själv på landet, hos farmor, hur jag står på en sandhög, slänger ut med armar och sjunger allt jag kan. Med glädje, kraft, och tro, att hela världen kan höra mig och bli glad av min sång.

Jag minns den känslan... Fast det var så länge sedan.

Sen minns jag att jag blir tillsagd att jag låter för mycket, att jag stör, att jag får hålla tyst.

Att jag får äta en äcklig, tunn kålsoppa flera dagar i veckan, så jag blir smalare.

Att jag passar inte in för fem jävla helvetes öre.

När jag går från Maria vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det jag precis upplevt.

Jag sitter länge och dricker te på ett ställe och personalen måste undra om jag är ok, för jag med jämna mellanrum skakar på huvudet, sträcker ut armarna i luften för att genast göma ansiktet i mina händer. Jag suckar och flåser. Jag vet inte vad jag känner. Vad jag SKA känna.

Jag är helt slut när jag går därifrån. Jag fattar inte hur jag orkar ta mig hem.

Jag sover tre kvart och när jag vaknar ser jag detta:

LET TODAY BE YOUR RESURRECTION

BY DECIDING TO TRANSCEND THE FEELINGS OF HURT AND PAIN FROM YOUR PAST.

LET TODAY BE THE DAY YOU ASCEND IN THE KNOWLEDGE THAT YOU CARRY A GREAT LIGHT WITHIN.

Behövs det tydligare inbjudan till att börja LEVA mitt liv här och nu? På bästa sätt! Och att äntligen VÅGA bli mitt BÄSTA jag!   

Koniec tygodnia.

Chcialam zapytac, czy ktos zagrzal miejsce na jakiejs laweczce?

Veckan är slut.

Undrar, om någon blivit bänkad? Enl. nedan:

Wg. http://zebrazone.bloggplatsen.se/2014/06/17/10751308-bankad-komu-lawka/

Choc na chwile?

För en liten stund kanske?

Znalazlam zdjecie sprzed kilku miesiecy z laweczki w Kolonii:

Jag hittade en gammal bild från ett kanske två timmars långt pass på en bänk i Köln:

Dla tych, ktorzy sprobowali laweczkowania mam kolejne wyzwanie.

För er som testat 'bänkpress' finns det en ny övning.

(fot. Gustaw Lindahl)

OCZY! Zamknijcie oczy.

Denna gång gör samma sak och BLUNDA!

W tygodniu medytowalam na lawce przy sciezce zdrowia. Mijali mnie biegacze, spacerowicze, mamy z wozkami, psy na spacerze. Tak mi sie przynajmniej wydaje. Zamknelam oczy i cala sila woli staralam sie opanowac nieodparta pokuse 'sprawdzania' przechodniow.

Trenuje juz od roku, wiec nie bylo tak trudno.

Zatrzymal sie nawet czlowiek z wielkim psiskiem i mnie zaczepil pytaniem, czy sie nie boje tak nie miec 'oka' na otoczenie.

Jag satt i veckan och mediterade på en bänk vid ett motionsspår i skogen. Blev passerad av löpare, föräldrar med barnvagnar, hundfolk, promenadfolk. Tror jag iaf. Jag såg dem inte. Jag övade på att låta bli att spana på omgivningen.

Jag har nu övat i över ett år så det har inte varit särskilt svårt.

Jag blev tom tilltalad av en kille med en stor svart hund som undrade om jag kunde känna mig tryg i att inte titta på alla som passerar. (Undra hur många gånger han gick förbi för att 'testa' mig   )

No jakos nie.

Bo to idealne cwiczenie w ignorowaniu potrzeby kontroli.

Nie musze widziec, wiedziec, kontrolowac wszystkiego. Swiat bedzie sie krecil nawet wtedy, kiedy nie kiwne zlamanym palcem w bucie.

NEJ blev svaret.

För det är en lysande övning i att ignorera kontrollbehovet som ligger i botten av att vilja se allt, höra allt, veta allt. Jag lovar, världen kommer att fortsätta snurra även om vi blundar en stund.

Sprawdzcie sami! :)

Testa, vet jag! :)

Det arbetas för fullt på vår tomt på landet. Killarna håller på och gräver i lerig, stenig jord. Jar har varit med och hjälpt till i ca 7 minuter i förmiddags.

Det var allt jag orkade.

Nu har jag suttit i ca 20 minuter och försökt att funderat på det jag ska skriva om idag. Under tiden fick jag en (1) trevlig pratstund, en (1) kram, ett (1) utbrott av en ungdom i obalans och en (1) paus för att göra sju (7) smörgåsar samt en (1) puss.

Dzis u nas praca wre na posesji. Chlopcy kopia w glinistej, kamienistej ziemi. Przed poludniem staralam sie pomagac. Wytrwalam jakies 7 minut.

Teraz usiadlam, zeby pomyslec chwile, o czym dzis napisac. Przez dwadziescia minut miejsce mialy: jedna (1) przyjemna rozmowa z tesciowa, jednen (1) uscisk, jeden (1) wybuch zlosci nastolatki, jedna (1) przerwa na zrobienie siedmiu (7) kanapek i jeden (1) buziak.

Det är som vanligt - livet skriver manus till mina inlägg :) Det orkar jag iaf att glädja mig åt.

Jag är jättetrött efter gårdagens festligheter och lekar och livet, trist nog, stannar inte bara för att jag inte orkar hänga med.

Jak zawsze, to wlasnie zycie pisze najlepsze scenariusze do mioch wpisow :) Chociaz tym powinnam sie cieszyc.

Jestem totalnie wyzuta ze wszystkich sil i energii po wczorajszej pracy na festynie , a zycie - zabawna sprawa - nie zwalnia obrotow tylko dlatego, ze ja nie nadazam.

Jag försöker att förklara för familjen att det inte finns någon ork kvar. Att i varje aktivitet jag sätter igång med startar jag från MINUS-nivå i energi. Att ingenting känns roligt att göra. Och att behovet att få vara själv, ensam, lämnad i fred är DESPERAT just nu..

Staram sie wytlumaczyc rodzinie, ze zrodelko sie chwilowo wyczerpalo. Ze wszystko, za co sie w tej chwili biore zaczynam z minusowego poziomu sily i energii. Ze nic w takim stanie nie jest przyjemne. I ze potrzeba bycia zostawionym na chwile w spokoju, samemu graniczy z DESPERACJA.

Det är en obehaglig känsla när man är omringad av människor som HAR energi. Plus när man har sett fram emot att göra saker tillsammans men inget känns lustfyllt just nu.

To straszne wrazenie kiedy ludzie dokola maja sile i energie... Jakby dzielila mnie od nich jakas przepasc nie do przebycia. Chociaz plany byly wielkie, na wspolne spedzanie czasu, na przyjemnosci.

Den känsla som sakta men säkert kryper in under huden är.... surprise, surprise... Min gamle kompis SKAM!

Uczucie, ktore powoli, powoli, za to bardzo skutecznie wdziera sie pod skore, to moj stary, wierny kolega WSTYD!

Att erkänna sin orklöshet/svaghet.

Zeby sie przyznac do swojej niemocy.

Att orka 'bära' den.

Zeby dac rade ja 'udzwingac'.

Att tampas med känslan av att inte vara bra nog som (bonus)förälder.

Zeby przetrzymac niemile wrazenie, ze jestem najgorszym rodzicem pod sloncem.

Att stå ut med att vara en vuxen som inte bidrar.

Zeby przezyc ze swiadomoscia, ze jestem dorosla osoba, ktora nic nie moze zdzialac.

Jag har lärt mig mycket om skam så jag går inte igång på den lika lätt längre.

Jag har länge planerat att skaka skiten ur skammen i en rejäl omgång på ZebraZone. Jag trodde att det skulle bli idag. Men jag orkar inte. Det fick bli en praktisk uppvisning istället..

'JAG ORKAR INTE' , och det säger jag med huvudet högt uppe, den frusna, svaga kroppen inlindad i en varm, färglad filt och försöker vara rädd om MIG själv för en stund.

Dzieki Bogu moja relacja z panem wstydem przerodzila sie w chlodna ignorancje. Zwyczajnie wymowilam mu mieszkanie i zmienilam zamki.

Juz dawno mialam w planach wziac sie za WSTYD, tak od potrzewki i przetrzepac mu tylek na ZebraZone. Myslalam nawet, ze to bedzie dzisiaj. Ale nie dam rady. Zamiast tego byla lekcja praktyczna.

'NIE DAM RADY' - mowie z podniesiona glowa, zziebnietym cialem owinietym po sama szyje cieplym, kolorowym kocem i przez chwile myslac tylko o SOBIE.

Midsommarafton. Wigilia skandynawskiej Nocy Swietojanskiej.

Dagens sammanfattning... Dzien w skrocie...

MORGON:

RANO:

LUNCH:

POLUDNIE:

KVÄLL:

WIECZOR:

Dansbanan får vi nog skita i...

Dansa ni som orkar! Ha det fint och drick mycket vatten!!! ;)

O 21 czekaja tance ale welniaki nie zmieszcza mi sie w zadne szpilki... Niestety :)

Milego wieczoru!

...ktora dzis konczy 35 lat.

Dla Ciebie...

Na zolto, na slonecznie, swietlanie, jasno, niech sie iskrzy lata cale. ...swietlne!

Twoja K

...fick jag leta efter en stund.
Nöjd :)

Chwile trwalo szukanie. Efekt zadowalajacy :)
W glebi Ratusz Miasta Sztokholm.

Har du sett en människa som stannar mitt på trotuaren för att pilla på sin telefon?

Hur många gånger har du själv tvärstannat på det viset för att ta hand om "något viktigt" som precis dykt upp?

Jag har gjort det oräkneliga gånger. Förr.

Spotykasz moze ludzi, ktorzy nagle zatrzymuja sie przed Twoim nosem zeby podziubac w swoj telefon?

Ile razy sam/sama nagle stajesz na srodku chodnika, by zajac sie nagle czyms "bardzo waznym"?

Mi zdazylo sie to niezliczone ilosci razy. Kiedys.

Men skulle du stanna mitt bland folkmassan "utan anledning"?

Det skulle ju se alldeles knäppt ut!

Eller?

Jag uppmanar ingen att irritera folk ute på gatan nu, eller bli söndertrampad...

Men STANNA för helsike lite oftare!!!

A zatrzymalbys sie tak miedzy ludzmi "bez powodu"?

Wyszedlbys na jakiegos wariata chyba!

Ale czy na pewno?

Nie namawiam teraz nikogo do irytowania wspolprzechodniow ani bycia przez nich zadeptanym...

Ale Ludzie, ZATRZYMUJCIE SIE troche czesciej do jasnej Anieli!

För...

Hur många gånger i vardagen brukar du STANNA för DIN EGEN  skull?

När satt du senast på en BÄNK?

Bo - prosze - jak czesto ZATRZYMUJESZ sie na codzien z TWOJEGO WLASNEGO POWODU?

Kiedy ostatnio siedzieles/las na LAWCE?

För att vila benen? Zeby dac odpoczac strudzonym nogom?

För att hämta andan? Zlapac oddech?

För att njuta av utsikten? Nacieszyc sie pieknym widokiem?

För at göra ABSOLUT INGENTING? Zeby ABSOLUTNIE NIC NIE ROBIC?

Jag slår vad att det är helt igenväxt på DIN "bänk", där du borde sitta varje dag och STANNA UPP för något JÄTTEVIKTIGT. Dig själv!

Zaloze sie, ze TWOJA WLASNA "lawka" zarosla chwastami po uszy. Ta lawka, na ktorej powinienes/nnas ZATRZYMYWAC SIE kazdego dnia nad czyms BARDZO WAZNYM. Soba samym/sama,!

Kan du, som läser detta, snälla, snälla! testa detta innan veckan är slut? Sätt din på en bänk var som helst, för din egen skull! 1 minut!

Lycka till! :)

Prosze, prosze Ciebie, ktory/a to czytasz, czy mozesz, zanim tydzien dobiegnie konca, usiasc choc na chwilke na jakiejs przygodnej lawce? Tylko dla Ciebie! Na minute!

Powodzenia :)

Bywaja dni, kiedy czuje sie jak hipokryta.

Vissa dagar känner jag mig som någon sorts hycklare.

Dzielac sie tym wszystkim, czego nauczyly mnie dlugie miesiace terapii, zlotymi myslami, drogowskazami na sciezce do wyzdrowienia... sama nagle POTYKAM SIE, UPADAM.

Jag delar ju gärna med mig av tips och lärdomar som jag själv fått under den långa resan IFRÅN utmattningen.

Men sedan klarar jag inte ALLTID att leva själv såsom jag "lär".

Bo przychodzi gorszy dzien. Bo zle spalam. Bo ktos przycisnal mnie do muru mocniej niz zwykle i peklam. Bo stracilam koncentracje...

När en SÄMRE dag kommer. När jag inte prioriterat sömnen. När någon utmanar mig extrahårt en dag. När jag tappar fokus...

Bo nadal nie jestem GOTOWA...

För jag är ju långt ifrån att vara färdig....

Czy kiedykolwiek bede gotowa? Moze to sama DROGA jest CELEM...?

Blir man ens det? Någonsin...?

Te "gorsze dni" beda zawsze sie zdarzac!

Dessa "något sämre" dagar kommer alltid finnas!

Nie da sie TYLKO wygrywac.

Man kan inte lyckas hela tiden.

Droga do sukcesu jest kreta.

Vägen till framgång är krokig.

Roznica polega na tym, ze dzis DUZO SZYBCIEJ UMIEM ODBIC SIE OD DNA!

Skillnaden är att jag studsar tillbaka SÅ MYCKET SNABBARE nu!

ZLAMAC stary schemat JAK TYLKO zaczyna robic nowe odciski na duszy!

Att jag bryter ett dåligt mönster DIREKT när det börjar skava i själen!

Pytam CZEST siebie "co slychac"? "Jak sie masz?"

Jag kollar OFTA med mig själv hur läget är JUST NU.

OBSERWUJE siebie i swoje REAKCJE, umiem WYBIERAC.

Jag OBSERVERAR mig själv och mina REAKTIONER och KAN VÄLJA.

Umiem NATYCHMIAST PRZEPROSIC, jak mnie posniesie, jak spartole chwile z Drugim Czlowiekiem.

Jag kan BE OM URSÄKT så fort jag gjort bort mig hos någon.

ZATRZYMUJE SIE i SLUCHAM.

Jag STANNAR UPP och LYSSNAR.

Zaczynam mowic NIE, zeby moc wybrac SIEBIE.

Jag börjar säga NEJ till andra för att välja MIG SJÄLV.

Zaczynam powoli myslec o PRZYSZLOSCI. Bardzo NIESMIALO ale z wielka NADZIEJA.

Jag har börjat fundera på FRAMTIDEN. Mycket BLYGGT men ändå med en massa HOPP.

CHOLERNIE SIE WYSILAM I URABIAM PO PACHY, ZEBY WYZDROWIEC!!!!

Jag JOBBAR SOM FAN FÖR ATT BLI FRISK!!!!

Dlaczego wlasnie dzis mowie o tym z taka ODWAGA i RADOSCIA?

Varför vågar jag säga det såhär modigt och glatt just nu?

Poniewaz Pewna Druga Osoba, ktora trzyma mnie za reke w tej podrozy od pol roku dzis mi to WSKAZALA PALCEM.

Samemu trudno zlapac perspektywe, ostrosc widzenia z bliska...?

För jag fick det påpekat av en Annan Människa som har följt mig på vägen i ett halv år.

Dlatego posiedze tu chwile ZADOWOLONA i pelna WDZIECZNOSCI.

Jag tänkte sitta här och vara NÖJD och TACKSAM en stund nu.