Sveriges Nationaldag är min Sons namnsdag. Känns helt rätt att se flaggade bussar för hans skull ;)

Dzis w Szwecji Swieto Flagi. Nawet autobusy, jak na kazde swieto, powiewaja malymi zolto-niebieskimi choragiewkami. Bardzo dobrze, bo to tez imieniny mojego Synka :)

Jag går numera i tacksamhets och ödmjukhets tankar. Pryddade altanen med flaggor.

Rozmyslam duzo o wdziecznosci i pokorze. Nawet wywiesilam proporce przed domem.

Tog med Fina Killen på sparkpromenad till hamnen. Zabralam Solenizanta na spacer do pobliskiego portu. 

På vägen såg vi att Hans favoritblommor börjar titta fram. Nie kazdemu w dzien imienin zakwita ulubiony kwiat :)

 Vi träffade en naken nyckelpigga. I nie kazdy moze spotkac biedronke nago! ;)

Det var Nationaldagen det.

Nu väntar vi på fina vänner   

Niczego sobie dzien.

Zaczynamy powoli niczego sobie wieczor czekajac na Pare milych Gosci   

Tlumaczenie postu: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2013/06/04/9903691-faglarna-kvittrar-in-en-ny-dag/ ineagurujacego tego bloga!   

Myslalam o tym blogu tak dlugo az ptaki zdazyly sie juz obudzic. A ja jeszcze sie nie polozylam.
Czuje sie jak osiemnastka.
Jak dzis rano zadzwoni budzik bede sie czula jak 45-tka.
No trudno.
Mam tylko nadzieje, ze bylo warto :)

Jag borde egentligen inte alls vara förvånad. Utom några likes gav inte min UTMANING några som helst tillkortakommanden. Inga brister eller irriterande vanor. Inga bilder på vackert levande skrynklig hud. Eller vad någon nu kan vilja befria sig ifrån.

Wcale nie powinnam sie dziwic, ze oprocz kilku lajkow moje WYZWANIE (i wyznanie) nie przynioslo zadnych slabosci, zlych nawykow, niepowodzen. Ani nawet jednego zdjecia pieknej, ludzkiej obwislej skory. Czy co tam jeszcze moze nam ciazyc.

För mig tog det... Låt se. Igår blev det ETT ÅR sedan jag skapade denna blogg. Då hette den randigtdjur. Jag satt ensam på landet i flera dagar och höll på att MOGNA. Jag skrev, men det tog mig 10 månader att börja publicera. Att våga.

Mi to zajelo... zastanowmy sie. Wczoraj minal ROK od dnia, kiedy stworzylam ten blog. Nazywal sie na poczatku randigtdjur [pasiaste zwierze]. Siedzialam sama na wsi kilka dni i dojrzewalam. Napisalam kilka slow, niesmialo. A opublikowanie ich zajelo mi 10 miesiecy. Brakowalo odwagi.

Jag skrev detta inlägg: http://zebrazone.bloggplatsen.se/2013/06/04/9903691-faglarna-kvittrar-in-en-ny-dag/

Denna dag, FÖR ETT ÅR SEDAN, dukade jag en fin lunch åt mig själv.
Napisalam kilka krotkich postow, po szwedzku, ktore przetlumacze i zamieszcze na https://www.facebook.com/zebrazonebykasia za chwile.

Tego dnia, PRZED ROKIEM, nakrylam pieknie do stolu i z troska przygotowalam zdrowy posilek.

Jag började tänka på det förra helgen, när jag satt hemma ensam igen och dukade upp ett liknande bord.

Przypomnialam sobie o nim siedzac w zeszly weekend przy bardzo podobnie nakrytym stole.

Det börjar ta sig visst! Men DET TAR TID.

Jakis nowy nawyk zostal stworzony! Miedzy tymi dwoma chwilami bylo 15000 upadkow, ale i tyle samo nieporadnych "powstan". POTRZEBNY JEST CZAS. Akcptacja tego bardzo pomaga na tej ciezkiej, wyboistej drodze.

Det var det jag sa till YTTERLIGARE en kvinna som skrev till mig idag och berättade om att hon börjat med terapi. 

To byla pierwsza rzecz, jaka powiedzialam kolejnej Kobiecie, ktora napisala dzis do mnie i opowiedziala o swojej terapii.

Jag blir bekymrad av att höra om andras lidandet men jag är samtidigt lättad och glad att människor börjar TA PLATS i sitt eget liv! Det är den finaste gåvan vi kan ge till oss själva! :)

Z bolem sluchalam kolejnej historii, tak bardzo podobnej do mojej wlasnej. Jednoczesnie ciesze sie, gdy slysze, ze ludzie, KOBIETY maja odwage ZAJAC MIEJSCE w swoim wlasnym zyciu, a nie egzystuja przepraszajaco na jego peryferiach. To jest najpiekniejszy dar, jaki mozemy dac sobie samym! :)

To be vulnerable takes a lot of strength and courage. But it has been proven by Brene Brown (http://www.youtube.com/watch?v=iCvmsMzlF7o&feature=kp) to be the key to a happier life.

I hereby challenge you to happiness @ https://www.facebook.com/zebrazonebykasia

Show me what you've got!   

Att visa sig sårbar kostar mycket mod och styrka. Brene Brown (se länken) har bevisat att just detta behövs för genuin lycka i livet. Härmed utmanar jag er till lycka på https://www.facebook.com/zebrazonebykasia 
Våga visa er sårbarhet!   

Okazanie swojej bezbronnosci i slabosci kosztuje wiele odwagi i sily. Sa dowody na to, ze jest to kluczem do szczesliwego zycia. Wyzywam Was niniejszym na pojedynek o szczescie na https://www.facebook.com/zebrazonebykasia

Pokazcie swoje prawdziwe oblicze!   

Idag har Justyna Kowalczyk, vår mest berömda långskidåkare kommit ut med att hon lidit av depression i de senaste tre åren.

Hon har kämpat ensam i flera år, tränat, vunnit lopp, tagit emot medaljer och burit en sådan börda samtidigt.

Vad är det för samhälle vi lever i, där det inte finns plats för att visa sig mänsklig och svag, för att be om hjälp, tänker jag idag.

Först grät jag när jag läste intervju med henne.

Sedan ville jag mest skrika och slå med nävar. Av hjälplöshet, smärta, respekt, förståelse, en känsla av orättvisa och ett brinnande behov av att slå sönder den tjocka väggen av tystnad, skam och OKUNNIGHET.

Om depression, stress, utmattning och mera. Om själens SJUKDOMAR som invaderar oss på samma sätt som bakterier och virus.

Justyna säger "Jag ville bygga tillbaka min självkänsla". Man kanske inte väntar sig sådana ord från en ständig vinnare?

INTE om man förknippar självkänslan med framgång. Här ser man, ÅTERIGEN, att dessa är helt frånkopplade. Att vårt värde ligger i vår MÄNSKLIGHET, i OSS själva.

Hur ska vi se till att våra barn lär sig detta?

I den intervjun som publicerades imorse säger Justyna att hon tänkte lösa allt själv. Hon ville inte BEKYMRA sina närmaste.

Där blir jag så förjävligt frustrerad. Det låter så bekant. Det har varit så svårt att visa sig svag, att be om hjälp när sjukdomen var framme.

I depression som jag förstått måste det vara ännu viktigare.

Och det finns ju så många vänliga människor runtomkring och en massa professionell hjälp att få. Man behöver, och BÖR inte kämpa på egen hand.

Det som håller oss kvar i ensamheten är både rädsla och skam. Sårbarhet och svaghet låter inte så COOLT idag. I helvete heller!

Vad är man rädd för då? En bunt människor som dömer, som känner att de har rätt (och kunskap) för att ha åsikt om allt och alla.

Var det dem Kowalczyk var rädd för?

Och jag med...

Och vi alla...

Kan det vara så att ibland är vi själva med i den bunten, för det är lättare att rota i andras liv än att ta tag i sitt eget...

Kan inte vi ta och vända oss MOT strömmen? HÄR och NU! Tillsammans!

Wlaczam dzis komputer i czytam, ze Justyna Kowalczyk, olimpijka, mistrzyni niezliczonych biegow narciarskich od trzech lat ma depresje.

Ze walczyla, usmiechala sie i zdobywala medale niosac jednoczesnie samotnie taki ciezar.

W jakim Ona, i my wszyscy zyjemy spoleczenstwie? W jakim swiecie, w ktorym nie ma miejsca na okazanie slabosci, CZLOWIECZENSTWA, czy wyciagniecia reki po pomoc.

Najpierw sie poplakalam.

Potem chcialo mi sie krzyczec na cale gardlo i walic piesciami. Z szacunku i ze zrozumienia, z bolu, z niesprawiedliwosci i z palacej od dawna potrzeby rozbicia tego straszliwego muru milczenia, wstydu i NIEWIEDZY.

Na temat depresji, zalaman nerwowych, stresu, wypalenia. CHOROB, ktore atakuja nasza psychike, tak samo, jak bakterie i wirusy atakuja nasze cialo.

Czytam slowa Olimpijki, osoby, ktora w zawodzie swoim jest najlepsza, "przyzwyczajona" niemal do wygrywania: "Chcialam...odbudowac poczucie wlasnej wartosci."

Moze na usta cisnie sie pytanie: Jesli ONA nie ma poczucia wlasnej wartosci, to kto ma je miec?
To kolejny, dramatyczny dowod na to, ze poczucie wlasnej wartosci nie da sie zbudowac na swoich OSIAGNIECIACH. Nasza WARTOSC lezy w naszym CZLOWIECZENSTWIE, w nas SAMYCH.

Jak mamy sie tego od nowa nauczyc? Jak mamy EDUKOWAC nasze dzieci?

Czytam dalej: "Tak to się wszystko poplątało, że zostałam z tym sama. Nie mówiłam nic ani trenerowi, ani rodzicom, żeby ich nie martwić. Nie chciałam tego robić rodzicom: powiem, a potem odjadę na długo, na 2 czy 3 tys. km od nich? Przecież to byłoby maltretowanie ludzi. Oni próbowaliby się do mnie dodzwaniać codziennie, a ja często nie mogę odebrać. Odchodziliby od zmysłów. Jedyne, co mogłam zrobić, to próbować sama to ogarnąć."

[Link do calego wywiadu:

http://www.sport.pl/celebrities/1,96807,16089726,Depresja_Justyna_Kowalczyk____Trzy_ostatnie_lata_mojego.html?as=1]

I poczucie frustracji rosnie bolesnie! I przypominam sobie siebie!

NIE MOWIC NIKOMU, NIE MARTWIC INNYCH, JA SAMA.....

W depresji zdaje sie jest to chyba jeszcze bardziej niebezpieczne.

A wokolo jest przeciez tyle zyczliwych ludzi, bliskich, ktorzy CHCA pomoc, specjalistow, ktorzy wiedza JAK pomoc. Nie trzeba i nie powinno sie walczyc samemu.

To, co nas tak czesto DZIELI, to strach i wstyd przed reakcja innych. Bo BEZBRONNOSC, bezradnosc, slabosc ludzka nie sa COOL. No zesz kurwa mac!

Bo jest oczywiscie cala masa ignorantow, ktorzy osadzaja, maja opinie i "pozjadali rozumy" na kazdy temat. Moze to ich bala sie Kowalczyk.

Moze to ich balam sie ja sama...

Moze ich boimy sie my wszyscy.

A moze czasami to my sami jestesmy tymi ignorantami. Bo czasem latwiej jest mieszac sie w czyjes zycie, niz zajac sie swoim...

Odwrocmy bieg tej rwacej rzeki!!! Zrobmy to TU i TERAZ! RAZEM! LUDZIE!!!!

Den är vacker oavsett vinkel!

Z tej perspektywy wyglada jeszcze lepiej!

2 mindre rödbetor

3 äpplen

2 stjälkar selleri

broccolirot (som blev kvar efter gårdagens middag!)

10 cm gurka

1/2 lime (med skal!)

2 srednie buraki

3 jablka

2 patyczki selera naciowego

korzen brokula (pozostaly z wczorajszej kolacji!)

10 cm ogorka

pol limonki (ze skorka!)

Sköljer, skalar, centrifugerar och säger: Hej igen Älskling!

Plucze, obieram, wyciskam i mowie: Czesc Kochanie!

Svårast är det att säga NEJ till dem man älskar mest.

Najtrudniej jest powiedziec NIE ukochanej Osobie.

Sin Make.

Idag fick jag rycka in och leka chaffis så att M skulle få slippa. Jag KUNDE inte säga nej, fast jag var grymt trött.

Jag trodde seröst att han skulle tycka om mig mindre om jag sa NEJ.... Men skulle han?

Mezowi.
Bylam dzis przymusowym szoferem za piec dwunasta, zeby On nie musial. Mimo potwornego zmeczenia NIE nie przeszlo mi przez gardlo. Pomyslalam, ze mniej mnie bedzie wtedy lubil... Kobieto!!!!

Sitt älskade Barn.

När han kommer ur sängen för femte gången ikväll för att det är för ljust ute. Och jag behöver så DESPERAT att vara ensam en stund. Pusta ut. Vila. Smälta den fina, men lååånga dagen.

Lillgubben ber om en sista kort lek innan jag säger go'natt och stänger dörren. Men jag orkar inte. Jag vill sitta och skriva en stund. Vara med mina tankar, mig själv, dricka upp mitt te som är precis sådär lagom varmt så man precis inte bränner sig.

Jag säger nej och han svarar "dobrze", OK mamma. 5 år gammal.

Då vill jag liksom plocka ut mitt hjärta från bröstet och ge till honom, för han är så förståndig och snäll.

Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan fin Son?

Ukochanemu Dziecku.

Ktore po raz piaty wstaje z lozka bo jest za widno. Nie moze dzis zasnac. A ja DESPERACKO potrzebuje pobyc troche sama. Odetchnac. opoczac. Przemyslec caly ten mily lecz dlugi dzien.
Dziecina prosi o ostatnia, krotka zabawe zanim zamkne za soba drzwi a ja nie mam sily. Chce wyjsc, pobyc chwile z moimi myslami, popisac, dopic herbate, ktora jest wlasnie teraz tak idealnie ciepla, przestala parzyc w jezyk.
Mowie, ze nie dam juz rady. A On mowi: dobrze mamo i lezy cichutko. Piecioletni Czlowiek.
W takiej chwili chce sie wyjac serce prosto z piersi i oddac na dloni, za te rozumnosc, za te Mala, WIELKA milosc.
Czym ja sobie zasluzylam na takie Dziecko???

Livet är en bergochdalbana.

Ibland är det mörka dalar. Ibland får man vingar...

Zycie jest jak kolejka gorska.

W jednej chwili czarna dolina a w drugiej uskrzydlenie...

Idag blev det ändå en dag med vinge.

Dzisiejszy dzien zaliczam bez watpienia do uskrzydlonych.

Han heter GABRIEL. Och är min.

Óto Gabriel. Jest moj.