Är det någon som undrar varför jag valt att skriva denna blogg på engelska? För jag lever i språkens gråzon. Jag pratar svenska till vardags. Jag uttrycker de starkaste känslorna på mitt modersmål, polska men ändå så valde jag att blogga om seriösa ämnen just på engelska.

Mitt hjärta blöder när jag hör nya polska uttryck som jag inte hade chansen att lära mig, eller när jag förklarar saker för min femåring, försöker lära ut hans förfäders språk, och jag fastnar. Jag letar efter ord men de dyker upp först efter en timme, oftast lite för sent.

Om jag bloggade på svenska så skulle inga av mina närmaste polacker kunna förstå vad jag skriver.

Jag känner inte mig helt bekväm i någon av dessa språk i dagsläget men jag var tvungen att välja något.

Det här speglar ganska väl de flesta av mina vardagsdilemman just nu. Till den grad att det nästan inte blivit någon blogg.

Till sist valde jag att fokusera på enbart två frågor:

1. “var finns folk som kan ha nytta av det jag skriver?”
2. “vad är det gemensamma språket för dem som redan känner mig men kanske inte riktigt vet vad jag varit med om på sistone?”.

Då blev beslutet genast mycket lättare.

En sak till: Om ni någonsin tänkt kommentera men vet inte vilket språk att välja, snälla skriv på det språket som är bekvämast för er, bara jag förstår   

Vore skönt att förstå om det är någon som läser. Jag är nybörjare i bloggvärlden så jag vet inte hur allt fungerar än.

Till sist: Nu uppgraderar jag till ett lättare namn ZebraZone!

Det är en egen historia, och den finns faktiskt i mina tidigare, svenska inlägg (från 4:e juni, Ränderna går aldrig ur.)

Puss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Widzę, że ciągle jeszcze jest sporo osób, które zaglądają tutaj :) Bardzo mi miło <3   Przypominam jednak, że nowe wpisy pojawiają się od ponad miesiąca pod innym adresem: www.blog.zebrazone....

Dzisiejszy wpis z nowej platformy bloga ZebraZone: www.blog.zebrazone.seDla tych, którzy jeszcze nie przyzwyczaili się do nowego adresu :)Bardzo ciężko pracowałam przez ostatnie tygodnie. Za ciężko.Tak ciężko, ...

Drodzy Kochani! Czas ruszać dalej. Czas wyjść poza granice strefy komfortu.   ZebraZone trzyma mnie w pionie. W głębi mojego najmiętszego serca wiem, że jest nas więcej, tych, którym utrzymywanie pion...

To mój przedostatni tekst na tej stronie.   Czterysta dziewięćdziesiąty czwarty. Ponad dwa lata karmienia tego wyrostka własną krwią, siłą. Wiarą. Że coś z niego wyrośnie. Że p...

Za chwilę wychodzę do pracy. W deszcz. To nic. To mi nie przeszkadza. Tylko brak czasu trochę naciska a tu ważny temat do poruszenia!   Czuję się w obowiązku ostrzec Państwa przed niebezpieczeństwem ...